Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
elektricitetenia sträfva att genombryta det isolerande lagret
omkring 34 °’o större, då bela systemet af två
konduktorn-tages i betraktande. Af dessa omständigheter verkar den
öfre konduktorns egenskap af dålig ledare till förminskning
af resultatet, men deremot såväl jordytans, som den öfre
konduktorns ojemnheter till förökning af detsamma, i det att
de bägge på vissa punkter närma sig intill hvarandra,
hvarigenom yttätheten måste ökas och således äfven kraften, som
verkar återföreningen af elektriciteterna, emedan denna är
proportionel emot produkten af yttätheterna.
De antaganden, ifrån hvilka vi vid bestämmandet af de
bägge konduktörernas temperatur utgått, äro i allmänhet ej
de förherrskande vid de tillfällen, då polarljus inträffar. Detta
är isynnerhet fallet ined temperaturen invid jordytan, hvarest
medeltemperaturen sällan är rådande. Om den öfre
konduktorns temperatur kan ined skäl sägas, a’t den i verkligheten
är lägre, än vi hafva antagit. Det resultat, till hvilket vi
kommit, bör derför ock utvisa, att äfven under förhållanden,
då temperatur och fuktighetsgrad hafva medelvärden, en
betydlig kraft är verksam för elektricitetens samlande vid
jordens poler.
Formlerna förutsätta vidare om det emellan
konduktörerna befintliga luftlagret, att det är fullkomligt isolerande.
Denna egenskap besitta endast de nedre luftlagren i nog hög
grad i torrt tillstånd, men med tilltagande höjd förminskas
isoleringsförmågan och redan vid ett tryck af 50mm börjar
luften leda elektriciteten så bra, alt motståndet endast är emellan
150 och 200 ggr större än vid ett tryck af 5ram; ifrån 50mm
tryck aftager motståndet tämligen jemnt ända ned till 5mm,
hvarest det, såsom ofvan antydts, uppnår sitt minsta välde.
Denna egenskap hos det isolerande lagret måste klarligen
bidraga till en sänkning af den öfre konduktorn, emedan
elektriciteten på densamma drages nedåt af en ständigt verkande
kraft. Graden af denna sänkning beror af tvänne
omständigheter, nämligen: kraften, hvarmed de bägge
elektriciteterna attrahera hvarandra, och ledningsmotståndet uti det
isolerande lagret. Antaga vi detta sistnämnda öfverallt likfor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
