Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
§11. Såsom ofvan blifvit anfördt, anse vi orsaken till
den i atmosferen förekommande elektriciteten hufvudsakligen
ligga uti afdunstningsfenomenet på jordytan. Den
härigenom uppkomna elektriciteten föres af vattenångorna upp uti
atmosferen, hvarest den visar sig hufvudsakligen på följande
trenne sätt:
l:o. Såsom atmosferisk elektricitet, fördelad på
luftmolekylerna,
2:o. Såsom molnelektricitet, samlad på de kondenserade
vattenångorna och uppenbarande sig för oss i form af blixt
af Here slag och
3:o. Såsom det luftförtunnade rummets elektricitet,
vi-sande sig för oss i förrn af kornblixtar och polarljus eller
norrsken.
Hvad jorden sjelf angår, så blifver den just genom sagde
afdunstningsfenomen negatift elektrisk, men vi lemna tills
vidare oafgjordt om ännu andra orsaker till denna negativa
elektricitet förefinnas, orsaker som redan ofvan blifvit
påpekade.
Om deri atmosferiska elektriciteten vilja vi ej vidare
utlåta oss, än att vi dela Hr Holmgrens ofvan uttalade åsigt:
att den utgör en långsam, ehuru mycket svag ström uppifrån
nedåt, äfvensom att jordens negativa elektricitet äfven kan
meddela sig åt det närmaste luftlagret, alldenstund inan funnit
detsamma undantagsvis negatift elektriskt. F. ö. spelar
sannolikt den atmosferiska elektriciteten en underordnad rol vid
de elektriska företeelser, som här vidare tagas i betraktande.
Huru molnelektriciteten förhåller sig, synes af det vi
hafva oss bekant om åskvädrens antal och fördelning på
jordens yta: Med ständigt aftagande antal och häftighet
iakttagas de från eqvatorn ända till 70:de breddgraden, der de
alldeles upphöra, likväl efter att ännu en gång i de nordligaste
trakter, ehuru ringa till antal, hafva visat något af den
häftighet, hvarmed de uppträda vid eqvatorn, i det de icke
sällan uppenbara sig i form af åskslag, såsom uti en föregående
ofvan citerad afhandling blifvit anfördt. Orsaken härtill
ligger med hög grad af sannolikhet uti den ifrån eqvatorn mot
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
