- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / XVIII. 1875-1876 /
105

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

komslen al’ ett nytt, atypiskt ben. Dessa begge slag at’
benutveckling böra derföre icke förvexlas med hvarandra.
Bildningen af nu ifrågavarande pannutskolt är i sjelfva verket en
theromorfi, en antydan eller återgång till djurtypen.

Då man måste erkänna att tinningbenets pannutskutt
uppträder bos vissa folkslag oftare än bos andra, så kan man
uppkasta den frågan, huruvida en mer eller mindre sällan
förekommande utveckling af delta pannutskott står i
förhållande till folkstammens högre eller lägre ställning. 1 sjelfva
verket röjer sig här ett afgjordt inflytande på
hufvudskåls-bildningen. Hos de folksslag, der nu ifrågavarande
pannutskott ofta förekommer, visar sig öfverhufvud en förträngning
af tinningtrakten. Kilbenets vinge blir smalare och främre
undra vinkeln af hjessbenet förkortas, utan att detta
förhållande motsvaras at’ en förlängning af tinningbenet. Dess
ho-rizontallängd beror nemligen icke på närvaron af
pannut-skottet, utan bestämmes af folkstammens allmänna typ. Hos
Finnar och Magyarer, hvilka ega ett kort tinningben,
förlänges icke detsamma genom bildningen af pannutskottet. Den
egentliga medelpunkten för denna störing, som ofta är
endast lokal och hufvudsakligen inskränker sig till den
egent-iiga fontanelitrakten, vinkeln af hjessbenet och kilbensvingen,
men någongång äfven utbreder sig till större delen af detta
sednare ben och hindrar dess utveckling, ligger i trakten af
tinningfontanellen. Derifrån sker dess utbredning
hufvudsakligen nedåt, i mindre grad uppåt. Denna störing kan likväl
förekomma, utan att ett pannutskott bildat sig. Denna
egendomliga förträngning af kilbenets vinge eller dess ovanliga
smalhet är ganska vanlig bos Australier, Melanesier
(infödingarna å Söderhafsöarnas Finnar och Magyarer. Denna
förträngning af tinningtrakten kan man kalla stenohrotaß.

Med dessa förändringar å hufvudskålens yttre sida
öfverensstämma äfven vissa afvikelser i dess inre utseende. Vid
de utpreglade formerna af stenokrotafi äro melTersta
hjess-gropens öfra och sidoafdelningar förändrade. Om man vill
finna ett i följd häraf uppkommet inflytande på hjernans
utbildning, bör man söka detsamma i tinningloben. Del ställe,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/18/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free