Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
ur tvenne sidohälfter, hvarigenom inan får fyra regelbundna
benkärnor och en femte för det s. k. handtaget (manubrium).
De nyare undersökningarna visa att den öfra delen uppstår
ur bindväf, det undra stycket ur brosk: den öfra delen
motsvarar den mot stora hjernan, den lindraden mot lilla hjernan
liggande delen af nackbenets Ijälldel. Med denna utveckling
står i nära förbindelse den å nämnda fjälldel befintliga
tvärsömmen, hvars yttre äuda sammanstöter vid bakre
sidofontanellen (fonticulus Casseri) med bakre undra vinkeln af
hjess-benet och bakre öfra vinkeln af tinningbenets vårtutskott
och hvars inre fortsättning sträcker sig mot yttre
nackbens-knölen, som likväl ligger under densamma. Denna tvärsöm
synes nästan som en omedelbar förlängning af tinningbenets
fjällsöm och korsar sig med lambdasömmen. Å inre sidan
motsvaras densamma af fåran för den tvära blodledaren.
Denna tvärsöm har man stundom funnit qvarstå hos
menniskan och då de olika benkärnor, ur hvilka nackbenets
fjälldel bildats, äfven någongång bibehållit sig, har man
ansett sig hafva skäl att uppfatta dessa förhållanden såsom en
erinran om de djurtyper, hos hvilka analoga bildningar
normalt fortfara hela lifvet (Cynocephalus, Lemur, Canis, Felis,
Castor, ruminantia). Det genom tvärsömmen skiijda stycket
motsvarar den del af nackbenet, som upptager stora hjernan
och dess yttre sida utgör dess fria yta. Det är denna
ganska sällan förekommande bildning, som i högsta grad har
analogi med det hos däggdjuren förekommande
mellanhjess-benet och hufvudsaken härvid är tillvaron af tvärsömmen
eller åtminstone spår af dess sentida sammanvexning.
Det var Tschudi, som fäste uppmärksamheten derpå,
att nackbenets Ijäll qvarstår som skild benbildning hos
gammal Peruanerna oftare, än hos någon annan folkstam och att
tvärsömmen icke sällan är hos dem förhanden, ännu i de
första månaderna efter födelsen. Om man endast afser
förekommandet af ett sjelfständigt os Iucæ, har Virchow
funnit detsamma hos Peruanerna förekomma i ett förhållande af
67,5 till 1000. Äfven hos innevånarena å Philippinerna,
Suluöarna och Celebes förekommer detta ben jemförelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
