Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
öfverensstämmande. Enligt den hafva himlakropparna
småningom öfvergått från ett gasformigt till ett flytande och
slutligen fast tillstånd. Man kunde nu med tillämpande af
ofvannämnda hypothes rörande förhållandet mellan materie
och ether säga, att det gasformiga tillståndet framgått ur
det etheriska. Hvad åter beträffar öfvergången från det
flytande till det fasta stadiet, så är visserligen den allmänna
åsigten den, att den flytande himlakroppen först stelnat på
ytan. Emedlertid finnes det åtskilliga författare, Poisson,
Hopkins, Thomson, Dana m. 11., hvilka, såsom det synes
mig, på goda grunder framhållit motsatsen nämligen att
stel-ningen begynt i det inre, i centrum, eller ock samtidigt i det
inre och på ytan. Ett af dc förnämsta skälen härför är väl
det enorma tryck, som måste vara rådande i det inre så
mycket mer som man, vid jemförelse af jordens spec. vigt
i sin helhet med den, som de i dess yttre delar
förekommande ämnena i medeltal hafva, finner, att de i det inre
befintliga måste hafva en högre spec. vigt och således
an-tagligtvis vara af metallisk natur. Men den stelning eller
med andra ord kristallisation, som begynner från centrum
måste lemna ett helt annat resultat än den som försig-eår
Co
på ytan: i sednare fallet sker den samtidigt på en otalig
mängd punkter, och följden blir ett aggregat af otaliga
kristallindivider, i förra fallet åter börjar den ursprungligen på
en punkt, hvarifrån den likformigt utgår åt alla sidor, och
resultatet blir en enda stor kristallindivid, likasom af
regndroppen i atmosferen vid afkylning bildas en individuel
kristall, och hvad är jorden annat än en droppe i
verldsrymden. Vi komma sålunda till den slutsats, att jorden och de
öfriga planeterna äro kolossala kristallindivider, omgifna af
ett mer eller mindre mägtigt kristalliniskt aggregat-omhölje.
Det kan icke här blifva fråga om att närmare söka
redogöra för skälen för och emot denna sats; jag torde möjligen
framdeles blifva i tillfälle dertill. Jag skall blött nämna,
att man härigenom kommer till såsom det synes mig en
enkel och naturlig förklaring af orsaken till de underjordiska
plutoniska krafter, 6om jag i början af mitt föredrag om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
