Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
stilla eftersinnande, sora vid denna period af den grekiska
konsten fick gälla också för de mera upprörda själstillstånden.
Äfven en knäböjd manlig gestalt, törhända en af Pelops
svenner, prisas för den energiska kroppshållningen, i det att
bålen röjer otvetydigt huru han med de framsträckta
händerna tyglar hästarne, beredd att i hvarje ögonblick springa
upp ur sin ställning. Ett visst bryderi förorsakar torsen af
en knäböjande flicka, som på grund af frändskapen i arbetet
vill ha sin plats i verket, men icke nämnes af Pausanias.
Hvad beträffar fyrspannen, af hvilka man nu kunnat teckna ut
alla konturer, har man funnit att Paionios utfört endast den
yttersta, närmast kanten stående hästen fritt, medan han
fram-stälde de inre i allt lägre och lägre relief. Bäst bibehållne
äro flodgudarne, af hvilka isynnerhet Kladaos, höjande sig
på båda armarne för att skåda förloppet, beskrifves som en
nerffull och robust gestalt, i hvilken alla muskler spela under
den plötsliga vändningen på kroppen.
Frågar man sig nu hvilken styl röjer sig i dessa
fragment och hvad de vitna om Paionios’ förhållande till
Phei-dias, så har omdömet utfallit något olika, men deri synes
man ense att icke anse honom hafva tillhört den attiska
skolan. Att verken i alla de delar, som voro inåt vända eller
eljes osynliga för åskådaren, äro oformade eller blott
vårdslöst utförda, betyder härvid mindre, ty äfven Alkamenäs i
vestra gafvelfältet har arbetat på samma sätt, och detta ger
oss allenast en ny vink oin att konstsinnet i Elis var mindre
granntyckt än i Athen, der t. ex. Parthenons gafvelbilder äro
fulländade i alla delar. Då älven Pheidias der anbragt
liggande flodgudar, kunde man vilja anse detta som ett bevis
att Paionios lärt sin konst hos denne, men ban kan lika väl
sora Pheidias hafva hemtat draget ur grekernes naiva
åskådningssätt, enligt hvilket det var naturligt att låta de ur sin
svala ro, genom heroernes strider uppväckta naturväsendena
»vara med i framställningen. Öfverhufvud uppskattas hans
verk af de tyska forskarene, bland andre Helbig i romerska
Institutets journal, såsom märkbart underlägsna den attiska
skolans; Rayet i 1,Gazette des beaux arts1’’ l:er Février 1877
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
