- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / XX. 1877-1878 /
41

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

företrädesvis porfyrartad, den andra underordnad och mera
rent granitartad. Dessutom har jag ehuru i mindre mängd
funnit en mörk grönstensporfyr, hvilken tydligen ansluter
sig till den af Igelstrüm 1. c. anförda grönstenen och
trappen. För bättre öfversigts skull må här först deras
petro-grafiska beskaffenhet derefter de stratigrafiska förhållandena
anföras, hvarjemte sedan de glaciala bildningarna skola i
korthet skildras.

I. Petrografi.

(«raiiitporfyr. Den porfyrartade graniten på Åland
varierar betydligt alltefter grundmassans gröfre eller finare
kor-nighet. Man kan i detta hänseende särskilja trenne
varieteter: egentlig granitporfyr med grof-medelkornig grundmassa,
euritporfyr med medel-finkornig, felsitporfxjr med
finkornig-tät textur. Med afseende på de insprängda kristallerna kan
man åter skilja mellan fältspatsporfyr, i hvilken fältspaten
samt qvarzpor/yr, hvari qvarzen är öfvervägande; dock
förefinnas naturligtvis öfvergångar dememellan. Genom
förminskning af de insprängda kristallernas storlek samt genom
en gröfre kornighet hos grundmassan öfvergår slutligen
gra-nitporfyren i egentlig granit, hvilken dock såsom i
geologiskt hänseende dermed förbunden måste räknas till samma
formation.

Huvudbeståndsdelarna i Ålands porfyr äro brunröd
orthoklas och gråhvit qvarz, hvaremot den tredje
granitbeståndsdelen glimmer icke sällan helt och hållet saknas. I
dess ställe uppträder ofta hornblende, stundom i sådan
myckenhet, att namnet syenitgranit-porfyr synes berättigadt.
Hornblendeindividerna uppträda dels ensamna för sig i små
knippen, dels intimt blandade med de öfriga beståndsdelarna
bildande små kantiga konkretioner liknande de i
syenitgra-niten vanliga, dels slutligen omgifvande de insprängda
kristallerna isynnerhet qvarzkristallerna såsom ett tunnt omhölje,
hvilket på brottytorna visar sig som en smal ring såsom
fallet är t. ex. med bergarten i Jomala socken vid Mariehamn
och Önningby. Då hornblendet jemförelsevis lätt förvittrar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:11:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/20/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free