Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
vara vetenskapens hufvuduppgift att allt tydligare och
bestämdare påpeka ändamålet med menniskans tillvaro, att vara
den ledstjerna, som upplyser menskligheten på dess långa
och svåra färd mot det skimrande målet i fjerran. Hvarje
tänkande menniska är visserligen medveten derom, att den
materiela välfärden icke kan vara menniskans ändamål, men
hvad som egentligen utgör detta ändamål, det har man svårt
att göra sig reda för, just emedan det är så ytterst aflägset,
att det blott någon gång i våra bästa stunder hägrar för vår
syn, men alltid blott dunkelt och otydligt. Att söka
förtydliga och förklara detta mål, det utgör just vetenskapens,
likasom dess tvillingssysters konstens hufvuduppgift.
Vetenskap och konst äro de tvenne vingar, på hvilka
menskligheten skall höja sig mot sitt höga mål förutsatt likväl, att
kraften härtill skänkes af en högre makt, af religionen.
Det är sålunda hufvudsakligen med afseende på
mensklighetens andliga intressen, som vetenskapen visar sin
egentliga makt. Men likasom hvarje annan makt kan äfven
vetenskapen missbrukas, och den kan då åstadkomma ganska
mycket ondt. Detta inträffar förnämligast då, när
vetenskapen icke ställer sitt mål nog högt, Det är på sådant sätt
den dåliga frugt af den moderna vetenskapen uppkommit,
som är känd under namnet ^materialism11, hvilken
inskränker verldsalltet till den synliga materiela verlden och i
enlighet dermed betraktar menniskan såsom ett blott djur. Detta
må nu visserligen i theoretiskt hänseende vara af föga
betydelse. Men den theoretiska materialismen leder till den
praktiska, och denna skall icke dröja att draga de yttersta
kon-seqvenserna af denna lära och nedsänka menniskan icke till
djurets nivå, utan långt under densamma. Ty likasom
menniskan inom tankens sfer kan svinga sig upp till en omätlig
höjd, så kan hon ock sjunka ned till ett motsvarande djup,
och denna så att säga obegränsade utsträckbarhet inom
andens verld, hvilket till en viss grad äfven ger sig tillkänna
i det yttre lifvet, är ett af de bästa bevisen på menniskans
icke blott qvantitativa utan ock qvalitativa åtskilnad från
djuret, beviset uppå att hos henne finnas krafter och förmö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
