Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
kernas faunor, förmodar han slutligen att de arktiska
djurarterna hafva skilda utbrednings-centra i de från norr mol
söder gående höjdsträckningarna, Norska fjellryggen, Ural
och Stanovoj-bergen.
Hvad denna förmodan angår, vilja vi dock påpeka att
den ingalunda ännu får anses för annat, än den sjelf synes
utgifva sig för. Något säkert resultat, som grundlade en
teori, är visst icke ännu vunnet. Ty såsom vigtigt hafva vi
först att anteckna ofullständigheten af de ännu gjorda
undersökningarna i Sibirien; af betydelse är äfven det ringa
artantalet, som utmärker de nordligaste territorierna, enär
procenttalen genom upptäckandet deraf, att ytterligare blott
par af arterna äro med Europa gemensamma, tilltager i
hastig progression; så finna vi redan att genom blotta
borträknandet af en art, Allorhinocoris, till de äfven europeiska
formerna procenttalet af de med Europa gemensamma arterna
stiger från 44 till 50. Anträffas yttermera t. ex. 4 af de nu
från nordvestra Sibirien funna arterna i Europa, så har
procenttalet gemensamma former redan stigit till 75. Och huru
lätt kan sådant icke ske, då man betänker att hela norra
Rysslands ofantliga landsträckor äro alldeles oundersökta i
hemipterologiskt afseende*). Vi kunna derföre ännu icke
tillmäta de anförda siffrorna så stor betydelse att de
förmådde kullkasta en gammal och, såsom det synes, på nog
talande skäl grundad hypotes. Exkursionerna i Sibirien hafva
företagits icke ens alla årstider; särskildt är af territorium
montosuin blott en mindre del undersökt och det under för
hemipteras utveckling jämförelsevis olämplig tid.
I min ""Revisio critica Capsinarum11 p. 51 har jag
uttalat om Stiphrosoma steganoides, Platypsallus acanthioides,
Teratocoris hyperboreus, Psallus intermedius, Ps. ætliiops,
Ps. graminicola och Agalliastes signatus, att de jämte
Di-placus inom vår fauna torde representera ett ryskt-sibiriskt
element bland Capsiderna; då jag förmodade detta, var ännu
*) För icke längesedan voro t. ex. de från östra Sibirien
beskrifna Diplacns alboomatus och Anapus Kirschbanmi okända från
Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
