Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Af dem förekommer blott en enda inom nordvestra
Sibiriens båda nordligare territorier, men inom bergs- och
urskogs-territorierna följande sju:
Lamproplax picea, Teratocoris Saundersi,
Serenthia femoralis, Calocoris annidicornis,
Araclus annidicornis, Acanthia (Salda) opacula,
A. vestitci,
af hvilka Calocoris annidicornis är utbredd ända till östra
Sibirien, hvarest äfven Macrotylus cruciatus och Acanthia
fucicola äro funna. [Den förra af dem är äfven tagen vid
Ural af Eversmann och visst icke främmande för
nordvestra Sibirien.] Sålunda hafva vi här blott 27,2 %
gemensam för nordliga Europa och Sibiriens motsvarande
breddgrader, alla funna inom dess territorium silvosum eller
mon-tosum (Acanthia opacula äfven i t. arcticum). Men om
någonsin gäller det här om de återstående 2-1 arterna att man
icke bör låta siffrorna tala, utan att granska deras verkliga
värden, ty af dessa arter äro icke färre än IG funna blott
på en eller två’ lokaler och endast i ett eller någon gång
par exemplar; den siffra, de representera, betyder således så
godt som intet, ty i sjelfva verket är möjligheten ganska
stor för att de lika väl blifva påvisade i mellersta och södra
Europa (och till ett sådant element höra påtagligen flere af
dem), som i dess östra delar och i Sibirien. Endast Hebrus
ruficeps, Chlamydatus ßaveolus och geminus, Scoloposcelis
obscurella, Piezostethus forniicetorum, Acanthia morio och A.
marginalis hafva något oftare och talrikare anträffats i
nordliga Europa, utan att vara iakttagna inom öfriga delar af
den paläarktiska zonen; och helt visst skola många, om
icke alla, af dem vid nästa undersökningar inom n. v.
Sibiriens sydligare territorier derstädes återfinnas. Man bör
särskildt betänka att isynnerhet trakterna kring Krasnojarsk
blott i förbigående och under en för insamlandet af
hemiptera synnerligen olämplig årstid blifvit undersökta. Alla
beräkningar, utgående från en jämförelse af den
nordeuropeiska faunan med hvad man nu känner från territorium
silvosum och isynnerhet montosum inom n. v. Sibirien torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
