Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
åkerrenar, backar ocli bland raderat vexter, såsom L.
prateu-sis, äro grå-gröna eller gulgrå. Särskildt anmärkningsvärd
är den bland ljungen förekommande rödaktiga lokalformen
L. punctatus (var. af pratensis) med sin starka glans ocli
punktur. L. rubricatus och L. atomarms, som lefva på
barrträd, äro rödgula, en färg, som längre fram i denna
uppsats skall finna sin naturliga förklaring. Den på torra
backar lefvande L. (Orthops) ßavovarius är brun och
höst-exemplaren äro i allmänhet mörkare än vår-exemplaren.
Bland Homoptera spelar genus I)eltocephalus en
ungefär liknande role. De grå- eller brunaktiga arterna lefva
egentligen på fältbackar, ehuru de väl esomoftast nedstiga
till hårdvalls ängarne; hit räkna vi t. ex.: I), collinus,
pallidi-nervis, striatus, pulicaris, punctum; och såsom för hårdvalls
ängarne mera egendomliga: D. pseudocellaris, Falléni,
ocula-tus, breviceps, vitripennis, m. 11. Särdeles väl skyddad
genom sin färg är den på sandiga stränder förekommande I),
sabulicola, hvilken jag var i tillfälle att, observera på de
stora sandkullarne vid Calais samt på de vidsträckta dynerna
vid Skottlands norra kust. — Undersöka vi åter en torr,
men yppigare gräsbevuxen äng, träffa vi på former, sådana
som I), abdominalis, pascuellus, striifrons, m. 11. renare
gröna species, hvilka karakterisera dessa lokaler. Gå vi till
mossarne, möta vi der bruna eller brun-grå arter, såsom
D. Panzeri och costalis, hvilka tillsammans med några
Athy-saner, åtminstone A. grisescens, och med den gula No tus
flavipennis hos oss i Finland representera större delen af
dessa lokalers homopter-fauna. Athysanus grisescens har
jag funnit endast på sphagnum-mossar och dess färg är i
högsta grad lämpad efter hvitmossarnes, hvarföre den icke
är lätt att upptäcka, der den hoppar kring rötterna af den
sparsamma starr-vegetationen; att den t. ex. från Sverige
uppgifvits såsom sällsynt, beror troligen just härpå.
En likartad efterhärmning i färg, som vi nyss omtalat,
kan äfven återfinnas med hänsyn till den jordmån, som
utmärker lokalen, der insekten uppehåller sig, och kan i
akttagas särskildt hos Acanthiiderna. Någongång varierar äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
