Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
beskaffenhet på det ställe, der den tagits. Med A. pallipes
öfverensstämmer äfven A. pilosula, hvad beträffar sättet att
variera till färg, ehuru variationen här så att säga rör sig
inom trängre gränser, hvilket beror derpå att arten
uppehåller sig mera uteslutande på vissa lokaler, stränder med
brungul gyttjegrund. Jag har ofvan nämnt några exempel
på arter, hvilkas olika varieteter visa en särskild adaption
efter jordmånen hos lokalen *). Den nordamerikanske
he-mipterologen Uhler omnämner ytterliga par fall af mycket
intresse. Det ena afser en Geocoris, G. bullatus, om
hvilken han (Bull. af Survey, III, N:o 2, p. 409) anför att de
mycket bleka varieteterna af denna art springa på den ljust
färgade sanden; de mörkare imitera kulören hos den mörka
sandiga lera, som bildats i fårorna efter snabbt, rinnande
vårströmmar. Icke mindre instruktiv är en äfvenledes
nordamerikansk Asopid, nemligen Perillus claudus Say, om
hvilken samma författare, 1. c., p. 398, förmäler att den
förekommer i en blek och en mörk varietet. Den förra är
allmännast i vestra Colorado och han anser att denna bleka
varietet bättre skyddas genom dess öfverensstämmelse med
sandfärgen hos slätterna derstädes, på hvilka hon springer
omkring, samt förmodar att hon just derföre är talrikare på
sådana platser. "De mörkare variteterna hafva en rikt röd
grundfärg och de svarta teckningarne äro ofta färgade med
o ~ •— o
violett och indigo. Dessa mörka varieteter blifva bättre
skyddade på den röda jord-ytan i de Triassiska regionerna
*) En mycket varierande homopter, Cicadula sex-notata, visar
äfven cn betydlig förändring i färg efter olika lokaler. Den träffas
ofta vid gräsens rötter; den fonn, som förekommer vid rutterna at’
Heleocharis etc. vid stränder, får vanligen en brun färg med ett
öfverdrag af daggblått (se J. Sahlberg, Öfvers, at’ Finl. Cicad. p. 250),
hvilket isynnerhet hos larver är särdeles tydligt, och den på bladen
af vattenvexter, t. ex. Potamogeton notans, lefvande C. cyane, är helt
och hållet blå, en färg som för öfrigt är ytterst sällsynt hos
Hemiptera. Måhända föreligger liär någon imitation efter vattnet. Från
Turkestan känna vi äfven en på samma sätt med daggblått
öfverdragen art, nemligen slägtet Maracanda O s c h. (in litt.), hvilket
förmodligen äfven lefver på fuktiga ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
