Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
stående kan jag icke förklara på annat sätt än genom
antagandet att arten i Skotland är utsatt för någon fiende, som
icke här angriper densamma; på grund hvaraf derstädes
endast sådana individer blifvit vid lif, hvilka haft fördelen af
den rödgula färgen, samt fortplantat denna på sina
efterkommande, så att under loppet af generationer den svarta
varieteten derstädes helt och hållet utträngts och förintats.
Det är för öfrigt icke blott efter barrträdens ungskott,
som en färgimitation eger rum. Densamma återfinnes äfven
bland löfträden. Efterhärmningen af gren ames och
småkvistar nes färg eger här icke så få representanter. Dessa
linnas isynnerhet ibland Pecliopsis- och Idiocerus-arterna.
Ingen skall väl kunna neka till att Idiocerus Populi eller
lami-natus eger en stor likhet i färg med de unga qvistarne till
de buskar, på hvilka de lefva. Inom samma genus finnas
arter, af hvilka den ena synes imitera bladens, den andra
grenarnes färg, t. ex. Pecliopsis virescens och P. nassatus,
Idiocerus confusus och I. lituratus, båda lefvande på samma
buske. Pecliopsis flavicollis är en särdeles varierande art,
hvilken än är nästan helt grön, än, likasom P. rufusculus
och Aini, påtagligen imiterar grenarnes färg. Jämföra vi
nämligen dessa arter med de späda qvistarne af björken eller
alen, så se vi huru de gråa vingarne med deras mörka,
stundom brunskuggade ådror frappant härma den sprickfulla,
tunna, gråaktiga epidermis på de späda qvistarnes bruna
underlag, hvilket till färgen än yttermera öfver ens stämmer
med insektens kroppsfärg.
Högst märkliga äro färg och teckning hos de på
trädstammar springande arterna af slägtet Phytocoris. Vi
återfinna nemligen här samma slags efterhärmning efter
lafvarna, hvilken bland -coleoptera och lepidoptera eger många
företrädare; och hos flere af nu ifråga varande arter är den
ingalunda mindre mästerligt genomförd. Vi nämna blott
Ph. Tilice, lomjipennis, dimidiatus, populi, pini. Denna
teckning har till och med föranledt den amerikanska
hemip-terologen Uhler att skapa en särskild, uttrycksfull term, som
ban använder i sina beskrifningar, neml. v,lichenated1, (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
