Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
sammans, ett förhållande, som äfven af Baumhauer (1. c.)
anföres.
Vid etsning med smält kaustikt kali af den storbladiga
zinnwalditen framkomma figurer af det utseende som fig. 8
visar i olika ställning, som då äfven häntyda på en
tvillingsbildning dels med brachydiagonalen såsom tvillingsaxel såsom
a till b, dels makrodiagonalen såsom b till c, hvilka sednare
dock äfven möjligen befinna sig på motsatta sidor af den tunna
genomskinliga plattau och sålunda blott skenbart befinna
sig; i tvillingsställnine.
O CO
Lepidolit. Analoga former i analog ställning med dem
hos zinnwaldit visa de i fig. 9 och 10 afbildade etsfigurerna
med fluorväte af en rosenröd lepidolit från Mursinsk samt en
gulbrun från Miask (llmen-sjön) vid Ural. Ytorna gå för det
mesta i slagliniernas riktning; stundom visa sig dock äfven
ytor i mellanliggande riktningar, hvarigenom kanterna blifva
ställvis afrundade. Hos dessa glimmerarter isynnerhet hos
den från Miask kan man mycket tydligt skönja den
lamellära tvillingsbildningen parallelt med bas. planet, hvilken dock
kan vara endast skenbar i det att de båda i olika läge
befintliga figurerna, hvilka förhålla sig till hvarandra såsom
spegelbilder, befinna sig på öfre och undre sidan af samma
platta.
Clintonit. Detta mellan glimmer och chlorit stående
species från Warwick i New-York företer etsfigurer mycket
liknande phlogopiten. Figurerna äro för det mesta sexsidiga
och sidorna parallela med slaglinierna, samt vanligen med en
sida längre än de öfriga. Denna sida går i det opt. planets
riktning, hvilket icke rätt öfverensstämmer med ïschermak’s
uppgift, att axelplanet går normalt mot symetriplanet (G.
Tschermak och Z. Sipöcz: die Clintonitgruppe; Zeitschrift für
Krystallogr. Bd. III p. 501). Att nämligen denna riktning
i sjelfva verket är konform med symetriplanet eller
klino-diagonala genomskärningen ser man af de triangulära
figurerna, som stundom visa sig ensamna, men vanligen inom
de hexagonala, och symetriskt stälda med afseende på
nämnda riktning. Då clintoniten äfven utmärker sig genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
