Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
resp. brachypinakoiden starkare angripen af etsniedlet än bas.
planet, på grund hvaraf figurerna på den förra sitta tätt vid
hvarandra på den sednare åter ganska glest, stundom dock
tätt stälda i rader vanligen parallelt med kanten mellan de
båda tydligaste spjelkningsytorna.
Albit. Etsfigurer på oP hos albit hafva redan
afBaum-hauer (1. c.) blifvit beskrifna såsom varande femsidiga och
osymetriska. Såsom redan Baumhauer anmärkt variera
figurerna så till vida, att den af honom 1. c. Taf. XI fig. 2 med
■fry betecknade och parallelt med makrodiagonalen gående
sidan varierar mellan denna riktning och prismat ( ccP’).
Då tvenne sådana figurer sammanstöta i tvillingsgränsen bilda
de en sammansatt figur med pseudomonoklin symetri.
På brachypinakoiden (010) finner man afrundade,
elliptiska figurer, analoga med dem på klinopinakoïden hos
adulai-, men dessa hafva sin längdriktning temligen konstant
parallelt ined opt. axelplanets riktning samt i det närmaste
äfven med den anomala, tvillingsriktningen d. ä. 22—23°
från oP (001), samt synas omgifna af ytor liggande i
zonerna 001:010 samt. 101:010. Det framgår deraf, att såväl
tvillingsbildningen som de opt. förhållandena stå i ett direkt
samband med molekularstrukturn.
Genom etsning blifva äfven spjelkningsriktningarna
mycket tydliga, och visa sig gå icke blott parallelt med oP (001)
och ocP(llO) utan ock parallelt med kanten 101 :010.
Härigenom afdelas klinodiagonala planet i likbenta trianglar,
hvars basis d. ä. kantriktningen 110:010 står nära normalt
mot tvillingslinien och opt. axelplanets riktning.
Anorthit. Etsfigurerna hos anorthit skilja sig från dem
hos albit lika mycket som desse sednare från adular, så att
etsning med flusspat och svafvelsyra för fältspatsarterna som
för glimmerarterna utgör en ganska lämplig skiljemethod, så
mycket mer som dertill behöfves ganska ringa material. Det
kristallfragment af anorthit från Vesuvius, som jag användt
hade blott ett par millimeters genomskärning.
Figurerna på oP äro skenbart triangulära med trenne
raka sidor parallela med prismaytorna ccP 3, således analogt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
