Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
man anhöll om understöd ifrån Languedoc, som relativt var
protestantismens fastaste värn.
Stödjer man sig likväl på dessa uppgifter, framgår dock,
under fullt erkännande af de misshandlades fasthet, äfven
ett annat resultat. De drakoniska påbuden hade icke i sin
fullständighet och allestädes kunnat sättas i verket. Ty detta
skulle dock i längden medfört ett större nederlag åt
protestantismen än som skett. Den gamle Bàville hade icke
efterföljare, som voro honom vuxne. Hvad kardinal Fleury,
såsom den egentlige ledaren af politiken, angick, var han
icke en våldets inan i egentlig mening, ehuru han stod i
beroende af sina ståndsbröder, hvilkas bistånd han på visst sätt
hade att tacka för sin upphöjda ställning. Han lutade åt
det förfaringssätt, som icke så mycket lät blod flyta, utan
mera angrep de reformertas egendom och personliga frihet;
han var icke vän af scèner, som väckte stort uppseende. Å
andra sidan röjas också tydliga spår ibland de verkställande
myndigheterna af trötthet vid ett våldsamhets- och
öfver-vaknings-system, som icke ledde till målet; man har
yttranden af några intendenter och andre embetsmän rörande
presterskapet, der dettas hätska förföljelselust ogillas och på det
sjelft återkastas skulden för att protestanterna icke närmade
sig den herrskande kyrkan.
Historien har ifrån medlet af 1700-talet bevarat minnet
af en sådan kortare hvilotid, hvilken dock har sin enda
förklaring i tillfälliga förhållanden i sjelfva styrelse-centrum,
de der då utöfvade afgörande inflytande. Fleury, kleresiets
förespråkare, hade dött (januari 1743) och Ludvig XV
erinrades icke tillsvidare om protestanterna. Hans gunstling,
hertigen af Richelieu, militär-guvernör i Languedoc, förstod
i allo sin herre; han förhöll sig jemväl passiv. Under åren
1743 och 1744 hämtade de förföljde derföre krafter; ja, de
hängåfvo sig åt blott alltför snart skingrade illusioner.
Militären åsåg andaktssammankomster utan att spränga
desamma och spionerna vunno för tillfället icke gehör. Man såg
derföre talrikt besökta, af några tusen personer öfvervarade
gudstjenster i södern; de höllos t. o. in. i närmaste grann-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
