Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
gen mot söder, ned till Kaikosdalen, är långsam.
Bergshöjdens öfversta del är omkring 290 meter öfver hafvet.
Den anblick, som mötte deruppe, på det länge sedan
öde Akropolis, skildrar Humann som följer: "Den flyktige
betraktaren förefaller borgberget som ett enda stort grusfält,
betäckt af gräs och låga buskar samt genomskuret af
mursträckningar, hvilka härröra från de mest olika tider och
hvilkas sammanhang vid första blicken är oklar; den
öfversta toppen inneslutes af en synbarligen turkisk mur, som till
sist, innan berget öfverlemnades åt sin nuvarande ödslighet,
tjenade som fästning. Äfven på denna högsta plats resa sig
öfveralt ur marken massiva fundamentsstycken, ofta korsande
hvarandra, men i öster och vester qvarstå ännu de höga
stödjemurarna från Akalidernes tid, bildande gräns mot
sluttningen. Seklerna hafva ej förmått rubba en enda
qvader-sten i dem".
"Ofvanom den vestliga af dessa stödjemurar", fortsätter
Humann, "beträdde jag den ruinkulle, som man velat benämna
Athena Polias’ tempel. Sorgsen stod jag der och betraktade
de härliga, nästan manshöga korintiska kapitälerna, de rika
baserna och andra arkitekturdelar, alt öfvervuxet af buskar och
vilda fikon. Der bredvid rökte kalkugnen, dit hvarje
marmorblock, som gaf efter för den tunga hammaren, inkastades. Några
nyss gräfda grafvar utvisade, hvilken rikedom af
byggnads-qvarlefvor låg der nere förborgad; ju mera sönderkrossade
de voro, desto välkomnare voro de för arbetarne".
Det intryck stället gjorde på hr Humann var
oförgätligt och en af hans första åtgärder var att utverka förbud
mot kalkbränningen, som redan säkert slukat mången
oskattbar del af Akropolis’ forna härlighet. Då han senare erhöll
ledningen af särskilda ingeniörarbeten i dessa trakter,
försummade han ej att ånyo besöka platsen. Under dessa
senare besök upptäckte han i en af de murar, som genomskuro
ruinfältet, marmorplattor, utgörande, såsom senare blef
tydligt, fragment af en gigantomachie, framstäld i hög relief.
Hr Humann skickade dessa fragment till museum i Berlin
och försökte att i hemlandet väcka intresse för anställande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
