Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
af dem kan man sätta i direkt förbindelse med altaret.
Emellertid finner man, då altarets namninskrifter jemföras med
andra, att skrifttecknen i dem till sin karakter fullkomligt
öfverensstämma med sådana från Eumenes II.s tid, medan
skrifttecknen från Attalos I:s dagar hafva en ålderdomligare
karakter. Detta är ett vigtigt bevis för att altaret är
grundadt af Eumenes II, ett antagande, som äfven för öfrigt
ligger närmast till hands. Ty man vet, såsom förut är nämndt,
att staden under denne konung utvidgades och smyckades
med nya anläggningar, hvarutom han har det största rykte
som vän af konst och literatur.
Anledningen till altarets uppresande var utan tvifvel
Eumenes’ slutliga seger öfver gallierua (166 f. Kr.). Omkring
sextio år tidigare hade enligt Plinii bekanta berättelse
konstnärer förhärligat Eumenes I:s och Attalos I:s segrar öfver
dessa farliga fiender. Ej blott i Pergamon uppstäldes af dessa
bildverk, utan lät Attalos med af sådan anledning tillkomna
bildhuggerier äfven pryda Athens Akropolis. Jämte
gallier-slagtningen utgjordes dessa af tre andra kampframställningar,
nämligen gudarnes kamp med giganterne samt Athenarnes
strider med Amazonerna och Perserna vid Marathon — de
senare valda såsom paralleler till den första. Med skäl kan
inan antaga, att samma tanke äfven ligger till grund för
valet af ämne för altarfrisen. I framställningen af gudarnas
segerrika kamp med giganterne ville man föreviga minnet af
den helleniska verldens seger öfver barbarerne.
Hvad åter den skola beträffar, hvilken dessa storartade
bildhuggerier böra tillskrifvas, så finnes med fästadt afseende
å konstriktningens karakter, i den grekiska plastikens
historia, såvidt den härtills blifvit uppstäld, ingen sådan, dit de
sjelftaget skulle höra. Frisens tillkomst faller under den
slutperiod af den grekiska plastikens historia, som räknad
från Alexander den stores död, härtills karakteriserats som
en förfallets tid. Den högt uppdrifna tekniken frambragte
ännu beundransvärda verk, sådana som „Laokoon,’), „den
farnesiska tjuren", „den döende galliern11 m. fi.; men till och
med i dessa de förnämsta minnesmärken har man saknat den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
