Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
I Nord Wales har likasom i Skottland, såsom af H. Hicks
i geological Magazine (1880) visats, en del af
primitiv-formationen blifvit räknad till den cambriska resp. siluriska
formationsgruppen. Större delen eller måhända alla de
kristalliniska eller halfkristalliniska bergarter som förekomma på
sjelfva fasta landet i Nord Wales måste visserligen betraktas
såsom metamorfiska cambriska eller siluriska strater. Så
t. ex. de gröna, delvis chlorit- och qvarzhaltiga skiffrarna
vid Bangor och Llanberis. Men deremot förekomma på
Ang-lesea qvarzit- resp. talkskiffer, hvilka såväl i petrografiskt
som stratigrafiskt hänseende skilja sig från de förra.
Vid Bangor har skiffern, enl. den geol. kartan af
Ramsay hörande till carnbr. formationen, en NNO-lig strykning
med 60 ° stupning mot OSO. Invid östra stranden af
Menai-sun-det blir lutningen mot horizontalplanet ännu mindre, och
skiffern är här ganska lös. Deremot är den på vestra stranden
mycket hård och qvarzrik samt har en stark SO-lig
stupning. En dylik talkhaltig qvarzitskiffer förekommer äfven
vid Holyhead, vestligaste ändan af Anglesea, bildande det
höga berget derstädes. Den stupar äfvenledes brant (80 °)
mot OSO samt är discordant lagrad mot en nära derintill
befintlig, mycket böjd, lös chloritskiffer. Betraktar man
denna sednare såsom eqvivalent med den metamorfiska
cambr. resp. undersiluriska bildningen vid Llanberis, så
måste den talkhaltiga qvartzitskiffern paralleliseras med den af
talk- och qvarzitskiffer bestående formationen i östra Finland,
som jag redan tillförene särskilt från den huroniska
glim-merskiffern under namn af taconisk, på samma sätt som den
öfversiluriska formationen i Nord Wales på grimd af
discor-dance skiljer sig från den undersiluriska, hvilket jag sjelf
varit i tillfälle att iakttaga på några ställen vid Convay,
Llandudno m. fi.
1873 pg. 355 samt Öfv. at Finl. geol. förh. I 1876 pag. 65), den nämt.,
att man i dessa länder förvexlat primitiva med siluriska aflagringar,
genom sednare undersökningar mer och mer bestyrkes (se Svenonius.
Om den s. k. Sevegruppen, Geol. fören. i Stockholm förhandlingar,
Bd. V p. 484).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
