Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
insatt i ett främmande näste, alltid dödas, berättar Mc Coor
samtidigt om ett alldeles motsatt fall, observeradt hos Cre-
matogaster lineolata, hvilken adopterade en sådan hona, och
menar att, trots den främmande härstamningen, vänskap i
alla fall eger rum, så snart det gäller artens bibehållande.
Äfven efter döden fortfar vänskapen och hatet. Vi
skola genast finna ett exempel härå. Myrornas snygghets- .
sinne tillåter dem icke att i sina stackar hysa några kada-
ver, hvarken af sina egna eller af fienden. De utföra dem
derför från stacken. Härvid må i förbigående omnämnas
en intressant observation af LUBBOCK, att myrorna väl veta
att skilja mellan verkligt döda och blott chloroformerade in-
divider. Det egendomligaste är emellertid att de ega ordent-
liga begrafningsplatser, dit de släpa sina döda och hvarest
de begrafva dem, än oregelbundet, än i regelbundna rader,
olika efter olika arters vana. Man skulle ieke tro detta, i
fall det icke vore konstateradt af så samvetsgranna och fram-
stående observatörer, som LUBBocK och Mc Coox. Märkeligt
är härvid äfven att de icke på samma sätt behandla sina
egna, som sina fienders lik. Under det de förra nemligen
alltid utan vidare jordfästas, utsugas och sönderdelas dere-
mot de senare före nedgräfningen. Denna vördnad för de
egna kan gå längre, än man vore böjd att tro. Så förtäljer
Mc Coor att då någon bland honingbärarena af Myrmecocystus
melligerus, om hvilka vi förut talat, dör, så bites visserligen
dess stora bakkropp af, men icke för att myrorna derifrån
skulle utsuga den rikliga honingen, på hvilken de annars
äro så öfvermåttan begifna, utan blott för att underlätta
transporten, i det att nu denna honingskula lättare rullas
genom gallerierna, för att slutligen begrafvas jämte kroppens
andra delar på begrafningsplatsen.
Högeligen märkelig är miss TRrREATS iakttagelser öfver
begrafningarna hos Formica sangvinea. Denna art hör nem-
ligen till de slafhållande myrorna, om hvilka några ord längre
fram, och håller såsom slaf en svart art, F. fusca. Miss
TrEAT har i bref till Mc Cook anmärkt att &. sangvinea icke
begrafver de sinas lik på samma ställe som slafvarnes, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
