Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
i hornblende öfvergången augit. Detta sekundära hornblende
bildar dels partier med parallelt trådig dels sådana med
oredigt trådig textur, omgifna af ett delvis af chlorit bestå-
ende ombhölje. Hornblendet öfvergår nämligen i sin tur ställ-
vis i gröngul chlorit, som stundom företer den egendomliga
rynkning eller veckning, som icke sällen förekommer hos
chloritskiffer, och som är att tillskrifva utvidgningen vid chlo-
ritiseringen.
Den täta modifikationen företer under mikroskopet icke
en kornig som de båda nyssnämnda utan en porfyrartad struk-
tur, i det parallelipipediska plagioklaskristaller förekomma
invuxna i en mikrokristallinisk blandning af fältspat, grönt
hornblende (uralit t. e. d.) samt långsträckta magnetit-resp.
titanjern-partier och deras gula och gråa förvittringsproduk-
ter. I den täta modifikatioren är den gröna beståndsdelen
Chornblende resp. chlorit) öfvervägande öfver fältspaten, i
den korniga är förhållandet tvärtom. Den förra har ock i
enlighet härmed en något högre spec. vigt än den sednare.
Dock bör anmärkas, att i den täta varieteten invid saalban-
den en ljusare, fältspatsrik modifikation förekommer afskild i
smala flasor parallelt med gångväggen, så att.således berg-
arten vid saalbanden i sin helhet väl motsvarar den mera
likformigt sammansatta, I gångens inre uppträdande bergar-
ten. Detta synes mig kunna betecknas såsom en bild i mi-
niatyr af gneisgranitens förhållande invid gneisterrängen.
Den starka öfvervigt, som hornblendet eller uraliten så-
lunda i allmänhet taget visar sig hafva öfver augiten, gör
i sjelfva verket namnet diorit-diabas (= epidiorit, Gämbel)
för densamma berättigadt. Att bergarten dock hör till dia-
bas- icke diorit-serien, såsom jag redan på grund af analy-
sens resultat ansåg sannolikt, visar dess fältspat, som icke
är oligoklas utan labrador. På sina ställen är densamma
utbildad i så stora korn, dock icke större än ett par milli-
meter i genomskärning, att deras opt. karakter äfvensom de-
ras spec. vigt i Ka Hg Js-lösning kunnat bestämmas. Små
splittror parallelt med den tydligaste spjelkningsytan (ce) visa
en utsläckningsvinkel af ung. 89. Den betydliga vinkel af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
