Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
således iuuehafva den tjocklek, att den vore motsvarande alla
ner-verne tillsammans, hvilket icke är fallet, såsom han fann vid
undersökningen af ryggmärgen lios brotalus mutus, hvarest han
räknade 221 nervpar, hvilkas tjocklek tillsammans mer än II gängor
öfverträffade ryggmärgens tjocklek i närheten af den 2:dra
cer-vicaluerven. Häraf drog han den slutsats, alt nervrölterne laga sitt
ursprung från Ryggmärgen och icke förlöpa omedelbart genom
ryggmärgen till hjernan. Ganska sinnrikt drog han häraf deri
slutsats, att hvarje retning måste frambringa en summa af
ändamålsenliga rörelser (coordinerade rörelser) och ansåg det icke
något tvifvel underkastadt, att elt enkelt hjernrör, som tränger
till inserlionspunkten för, till elt syslem hörande, motoriska
nerver kan framkalla sådana coordinerade rörelser, utan alt han Ilade
sett de från gaugliecellerne utlöpande rören och deras förening
med nervrölterne och öfriga nervrör i ryggmärgen. För
förklaringen häraf antog han eu tvärledning i ryggmärgen, fi. W
agner kom elt steg längre då han undersökte de multipolära
gaugliecellerne och deras utlöpande rör hos den electriska fiockan,
och då han fann eu stor överenstämmelse mellan dessa rör och
nervrören, förmodade han elt direct sammanhang mellan
desamma, ehuru han icke lyckades varseblifva något sådant.
Andra forskare sökte alt försvara den gamla läran om
alla nervrörs ursprung ur ’hjernan. Ehuru Bud ge vid
undersökningen af de bakre eller sensitiva rötlerne hos grodan fann, att
dessa fördela sig i 2 strängar, af hvilka den ena böjde sig framåt,
den andra trängde i djupet till den grå substansen och här var
belägen emellan många ganglieceller, ansåg ban likväl, att äfven
dessa måste begifva sig lill hjernan, ehuru han uttryckeligen
säger att han i inlet fall var i stånd att vidare förfölja dessa
djupare belägna rör. Sedan S. v. d Ko lek*) år 1847 hade lyc-
*) Tijdscbrift der w. pii Natuurkuild. Welenscliaf von de ærtse Klasse von
het Kon. Ned. lust.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
