Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
såväl som alla andra himlakroppar, har astronomin hittills
kunnat lemna endast negativa bidrag. Att månen icke har någon
atmosfer, är en gammal känd sak, hvilken man har tillfälle att
konstatera, hvarje gång en stjerna bortskymmes af denna
himlakropp. Vore en atmosfer förhanden, som bade likhet med
någon af våra kända gasarter, så skulle den ifrån stjernan
kommande ljus-strålen, då den passerar nära intill månens rand,
ovilkorligen undergå en brytning, som hade till följd, att
stjernan ännu vore synlig för oss någon tid efter det den i
verkligheten redan befunne sig bakom månens disk. Den
observerade tiden, under hvilken en stjerna är bortskymd af månen,
blefve till följe häraf kortare än den verkliga eller beräknade
tiden. Men erfarenheten visar, att sådant ej är fallet, och
berättigar således till den slutsats, att månen ej har någon
märkbar atmosfer. Att der lika litet kan finnas vatten, är äfvenså
klart; ty i motsatt fall skulle genom vattnets afdunstning en
atmosfer af vattengas nödvändigtvis hafva bildat sig. De stora,
dunkla Häckarne i månen, som af de förste selenograferne
betecknades med „stormarnes ocean", „lugnets haf", „drömmarnes
sjö", med flere vackra och poetiska namn, utgöras sannolikt af
slättländer eller hedar, måhända lika vattenfattiga som Saharas
öken. Då nu luft och vatten, så vidt bekant är, utgöra
nödvändiga vilkor för allt jordiskt lif, och dessa elementer helt och
hållet saknas eller i omärklig grad förefinnas på månen, synes
mån-innevånarnes existens tills dato hvila på högst prekära
grunder. Det säkra är, att man hittills ingenting iakttagit, som
skulle antyda tillvaron af organiskt lif på månens yta.
Det sednaste decennium har i astronomiskt hänseende
varit isynnerhet utmärkt genom upptäckten af en stor mängd små
planeter. Ledde af öfvertygelsen, att i det stora mellanrummet
mellan Mars’ och Jupiters banor ännu flere okände planeter
återstå att upptäcka, hafva några astronomer nästan
uteslutande egnat sig åt planetsökeriet. Den oväntade framgången
af deras bemödanden bör hufvudsakligen tillskrifvas den
utsträckning, som stjernkatalogerna och stjernkartorne erhållit
genom Bessels, Argelanders m. fl. mångåriga och mödosamma
arbeten. Ty den enkla omständigheten, att en liten stjerna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
