Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
byggnader hade utgjort ett föremal för regeringens omsorg. Kom
öfverträffade häri vida alla de äldre staterna, och följande
framställning skall lemna tillfälle att bedöma, huruvida Romarne —
om man förbiser de med allt annat ojemförliga jernvägarne —
blifvit öfverträffade af de nyare folken. Krutets uppfinning och
ofantligt förökade vetenskapliga hjelpmedel hafva ländt de
sednare till gagn; men åtminstone i storartad kraftutveckling äro
Romarne oöfverträffade.
Emedan jag i detta mitt anförande icke fäster mig vid
gator i stad, blir den äldsta Romerska vägbyggnad, jag bör
nämna, den ryktbara via Appia, som så kallades efter en i flera
afseenden märkvärdig man, Appius Claudius den blinde,
hvilken som censor år 312 f. Chr. f. och de följande åren lät
anlägga denna väg från Rom till Capua. Vägen fortsattes
sedermera till det långt i söder vid Adriatiska hafvet belägna
Brun-disium, hvarifrån öfverfarten till Grekland och Orienten
vanligen plägade anträdas. Öfver den äldre delen af denna väg,
sträckan från Rom till Capua, som omfattade nära 20 Svenska
mil, har Procopius, omkring 8y2 århundrade efter dess
anläggning, meddelat en beskrifning i sitt arbete de bello Golhico.
Han yttrar, att vägen var helt och hållet belagd med stenar af
samma slag som qvarnstenar, alldeles släthuggna och med sina
hörn så väl slutande till hvarandra, att alltsammans såg ut som
en af naturen sammanhängande stengrund. Till stenarnes
sammanfogande hade hvarken metall eller något annat blifvit
användt. De voro månghörniga, och deras utskjutande partier
omslöto hvarandra fast och tätt. Denna vägarnes drottning,
regina viarum, såsom poeten Statius säger, ägde enligt
Procopius en sådan bredd, som för tvenne mötande vagnars
förbipasserande behöfdes, men dervid inberäknar ban icke de på
vägens begge sidor befintliga, öfver densamma något upphöjda
och med hvilosäten här och der försedda trottoarer för
fotgängare, om hvilkas tillvaro man har flerfaldig kännedom. Den
stenläggning, om hvilken Procopius talar, och hvars då ännu
fullkomligen oskadade skick och vackra utseende han beundrar,
härleder han alltifrån Appii Claudii tid. Skäl finnas både för
och mot riktigheten af denna hans uppgift; men visst är, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
