Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27(5
Om Wallins Arabiska ljudlära. — Af Wilh. Lagus.
(Meddeladt d. 1 Dec. 1862).
Hvarje gång jag återföres till min fordne lärares, den
oförgätlige G. A. Wallins arbeten, slår mig ovilkorligt tanken:
,,non quam multa, sed quam multum". Någon kunde
tilläfventyrs mena annorlunda, mena att de’Wallinska reseberättelserna
äro nog hamrade på bredden; att hans från Osterlanden skrifna
talrika bref röra sig kring bagateller (måtte det icke vara en
slik vantro, som alltännu fördröjer deras utgifvande 1); att lians
linguistiska observationer öfverhufvud förtjena det omdöme,
Fleischer bifogat till hans förklaring redan af Arabernes
första bokstaf, den neml. att han: „auf Spitzfindiges und
Unzulässiges geführt worden sey". Ett sken af sanning låge ock i
detta tycke, men också blott ett sken.
Det gifves tvenne slag af vidlöftighet; det ena, grundt, går
utåt mot periferin; det andra, grundligt, går inåt mot centrum;
det ena förlorar sig i radoterande om redan bekanta saker, i
bästa fall under försök att uppvisa hos dem ännu någon
förbisedd face; det andra härflyter ur bemödandet att framställa det
förut okända, stort som smått, så att hela dess väsende
fullständigt må fattas, liksom förkroppsligade Det sednare kan ej
från-sägas Wallin; det finnes i hans skriftställeri och författareskap en
vidlöftighet som tröttar, men icke genom att lemna
vettgirighe-ten hungrande på tingens yta, utan tvertom genom den
ansträngning som fordras att med honom tränga in i den ena
originella iakttagelsen efter den andra och alltid söka djupet. Han
förutsätter kanske alltför mycket såsom kändt. Han
populariserar aldrig sitt vetande.
Man följe honom från Kairo till Sinai, och skall säkert
.esomoftast känna behof att rasta, förr än han, på den
jemförelsevis korta färden. Dilettanten har föga glädje af dessa
hvilostunder i en ödslig, intetsägande nejd. Men
vetenskapsmannen fäller tankfull ner den lilla boken , än för att eftersinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
