- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / VI. 1863-1864 /
46

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mycket bättre med de uf Nilsson (några sidor framom
diagnosen) äfvensom af andra naturforskare gifna beskrifningar öfver
de färgförändringar laxen småningom undergår efter sitt
uppstigande i sött vatten, för att leka. — Med benämningen
Valkea-lohi betecknas nemligen säkerligen nyss ur hafvet längs
Neva-flodeu uppstigna exemplar, hvilka ännu icke iklädt sig den mörka
färgdrägten, men hvars sidor endast äro tecknade med ett större
antal röda eller mörkare fläckar; den såkallade Musta-lohi är
deremot utan tvifvel en lax, som redan hela sommarn vistats i
sött vatten och från slutet af våren — då dess färgteckning
ännu varit mindre mörk och förskaffat den benämningen af
Harmaja-lohi — undergått alla de förändringar härigenom
framkallas. Den är naturligtvis mycket magrare ocli kroppsformen
derigenom förändrad. Det är dessutom först under laxens
vistelse i sött vatten under en längre tid, eller egentligen fore
lektiden, som kroken bildas hos hannarne på nedra käken; derföre
kallas äfven, såsom hrr Chydenius och Furuhjelm uppge, den
svarta laxen, till skilnad från den hvita, Koukku-lohi. „Att man
knappast vill äta" den svarta laxen, öfverensstämmer
fullkomligen med d:r Eiirstköms beskrifning, att köttet eller
muskulaturen, efter det laxen en längre tid vistats i sött vatten, förlorar
sin spänstighet och röda färg, blir magert, mustlöst, samt då
det kokas eller stekes, segt och nästan hvitt; att en sådan fisk
är oduglig till insaltning, samt att den hårdt saltad blir seg
och mustlös, svagt saltad deremot snart öfvergår i gasning och
surnar.

Man kan föröfrigt icke förundra sig deröfver, om äfven
fiskare *) uppge, att den hvita laxen aldrig leker i Wuoksen,
emedan de säkerligen aldrig sett en lax med denna färgteckning

*) All endast efter fiskares uppgifter och benämningar som skilda
arler anse ocli beskrifva individer af olika ålder eller färgteckning saml
dein, som leka på olika tider, är säkerligen ganska vågadt. l’å braxen
liar man t. ex. i Taipalsaari socken, efter den olika luktiden, icke mindro
än trenne benämningar, och vid hafskusten är förhållandet med flere
fiskarter enahanda. Vid Vetenskaps-societetens sammanträde d. 16 Nov.
förlidet år har verklige-statsrådet v. Nordmann lofvat i .Bidragen« meddela
notiser om icke mindre än fyra skilda species af vimban; månne ej äfven
dessa arter grundas endast på fiskares benämningar?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:09:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/6/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free