Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
nog vanligen kallas tårgrop (/’ossa lacrymalis) *) — emot den
lucka eller öppning i ansigtet, som är belägen emellan ossa
la-crymalia, fronüs, nasi och muxilla superior. Skallen
öfverensstämmer för öfrigt till det väsendtligaste med den teckning, som
blifvit lemnad i Recherches sur les osscmens fossiles par G.
Cuvier, IV* pl. 5 fig. 46, dock bör det anmärkas, att på det
cra-nium vi äga, som naturligtvis äfvenledes är af en hanne, icke
det ringaste spår finnes af en hörntand, hvilket äfven
fullkomligen öfverensstämmer med alla beskrifningar öfver detta species,
ehuru på den Cuvier’ska planchen en ganska utbildad hörntand
är afbildad. Hela skallens längd från främre kanten af ossa
intermaxillaria till slutet af ledknapparna på nackbenet är
omkring 265 m. m. De vid ändan något afbrutna näsbenen äro
88 m. m. långa och största längden af ossa fronüs uppgår till
142 m. m. Ögonhålornas längd är deremot 45 m. m.
Det andra paret hjorthorn, hvilket af hr kapten Lindholm
enligt antecknad uppgift äfvenledes blifvit medfördt från ön Guam,
har, ihändelse dessa horn verkeligen äro af en på Marianerna
förekommande hjortart, säkerligen tillhört ett förut okändt
species. Jag tror mig likväl hafva fullkomligen grundade skäl att
betvifla riktigheten af denna lokaluppgift. Alla hittills kända
hjortarter från de ögrupper, som äro belägna omkring s. ö.
Asien, utmärka sig nemligen genom särdeles enkla, endast med
tvenne utskott försedda born, då deremot de af hr Lindholm
förärade utmärkt vackra hornen hafva ett större antal spetsar,
nemligen fem på det högra och sex på det venstra hornet.
Dessa horn öfverensstämma, hvad förgreningen beträffar, i sjelfva
verket med den typ, som blifvit observerad hos några för
Nordamerika egendomliga hjortarter. Stammens nedra, trinda del
äfvensom de omkring 80 m. m. långa temmeligen vertikalt
stående ögonutskotten äro öfverdragna med flere längsgående tem-
*) Såsom allmänt bekant afsöndras i denna grop ur egna säckar en
klibbig välska, hvilken sedermera tillhårdnar och i denna form är känd
under namnet hjorlbezoar (Ilirsehbezoar). Äfven hos do arter, der dessa
gropar genom en kanal stå i förening med ögonhålorna, kunna de
omöjligen erhålla benämningen af lårgropar, hvarmed de i sjelfva verket äga
ingen förvandtskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
