Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
försvunnit från Frankrike i en period af den förhistoriska tiden,
då husdjuren och bruket af metaller ännu ej voro kända i
vestra Europa. — De nya bevis, som senast tillkommit för att
styrka menniskans samtidighet i södra Europa med renen och
andra derifrån försvunna djur, hvila icke blott derpå, att
men-niskoben och menskliga verktyg anträffats tillsamman med andra
djurben och att dessa ben visa spår af menniskans närvaro
genom de inskärningar, som blifvit anbringade på dem; man har
uti grottorna i södra Frankrike stött ännu på andra
förhållanden, hvilka man ej kan frånkänna all betydelse: på en ländkota
(vertèbre lombaire) af renen finner man ännu på botten af en
blessyr ett fragment af en utaf menniskohand skuren flintsten,
som då förtiden tjenat som jagtredskap och omisskännligt dit
inträngt, medan benet ännu var oförändradt; man har anträffat
i dessa grottor en mängd redskap skurna af ben, företrädesvis
renhorn, äfvenså har man funnit teckningar af särskilda djur på
dessa ben ingraverade; bredvid ett väl tecknadt hufvud af en
häst finner man ett renhufvud, lätt igenkännligt på hornen, som
pryda dess panna; livarutom teckningar af oxe, bock, hjort,
fiskar och foglar på särskilda ställen förekomma. Man måste
antaga, att dessa afbildningar utfördes på en tid, då man ännu
kände och såg renen i den trakten; ty osannolikt är, att den
tidens föga utbildade artister skulle afbildat ett alldeles
fremmande djur. Men det är icke blott de första försök i teckning
man finner i dessa grottor; äfven skulpturen har der aflagt sina
första lärospån; ett handtag af en dolk består af ett i ben
skuret renhufvud och i ett annat konststycke har man trott sig
igenkänna en Statuette af en qvinna. Man kunde äfven tillägga,
att man här funnit det äldsta musikaliska instrument, en liten,
ihålig benpipa, försedd med ett konstgjordt hål vid ena ändan
och ännu i stånd att frambringa ett skarpt ljud, när man blåser
deri; det var onekligen en jagtpipa.
Anmärkningsvärdt är slutligen, att i dessa grottor, der
fragmenter af ben, aska, kol, stycken och skifvor af skurna
flintstenar och renhorn äro sammangyttrade till en fast massa,
s. k. breccie, benen i allmänhet ligga så oförstörda, att lederna
äunu äro fästade vid hvarandra i deras anatomiska sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
