Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
härtill framhåller Darwin ett enskildt organ, antyder
möjligheten af dess föränderlighet och drager deraf slutsatsen, att en
art förvandlat sig till ett i alla afseenden olika djur. Mången,
som kastat endast en flygtig blick i naturen, skall troligen finna
en trappartad fogels förvandling till den vanliga eller afrikanska
strutsen i öfverensstämmelse med Darwins beskrifning mycket
enkel och lätt, emedan Darwin underlåtit att upplysa sina
läsare derom, att han i förevarande exempel framhållit endast en
obetydlighet och deremot förbigått många väsendtligare
omständigheter. Bland alla foglar är nemligen strutsen den enda, som
har endast två tår på fötterna; bäckenets ben — hvilka, liksom
hela skelettet i öfrigt, förete en alldeles afvikande byggnad —
äro framtill (nedtill) sammanvuxna, en egenhet som likaledes
icke återfinnes hos andra foglar; ja t. o. m. hvarje penna är i
dess mikroskopiskt minsta delar helt och hållet olika skapad.
Hvem vill och kan likväl påstå, att dessa här uppräknade
egenheter äro de enda, hvaraf strutsens egendomliga väsende beror,
isynnerhet som äfven dess inre anatomiska byggnad är alldeles
olika? Andra foglars förvandling till strutsar och pinguiner vore
dessutom i sjelfva verket ett tillbakaskridande och icke en
utveckling till högre och mera utbildade former, hvartill naturen
dock genom urval, enligt den Darwinska läran, oupphörligen
sträfvar att omgestalta arterna. Ty ehuru det i Liclitwer’s fabler
framställes, att strutsen står så högt bland foglarna, att den ej
mera kan flyga, och pinguinen deremot så lågt, att den ännu
ej kan göra det, så antyder väl redan strutsens — ända från
de romerska frossarnes tider ganska väl kända — i proportion
till kroppsstorleken ovanligt lilla hjerna dess låga ståndpunkt
bland de öfriga representanterna af foglarnas klass. Inom alla
grupper i djur- och vextriket stå derjemte de lägsta formerna
hvarandra närmast, och äfven på denna grund måste för
strutsen, som företer så många anatomiska och fysiologiska egenheter
gemensamma med de minst utbildade däggdjuren, anvisas en
plats ej ofvanom, men väl nedanom de trappartade foglarna.
Att deremot endast den relativa kroppsstorleken skulle ställa en
art högre i ett system (eller i en utvecklingsserie), kan väl
ingen påstå. I häudelse derföre alla högre djurarter utvecklat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
