Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Vi känna derjemte att hela jorden ursprungligen varit i
smält tillstånd, liksom det ännu fortfarande är fallet med de
större himlakropparna, t. ex. solen, men att dess yta genom den
omgifvande verldsrymdens låga temperatur småningom blifvit
afkyld och stelnat. Då den fasta skorpan hade vunnit en sådan
tjocklek, att vattengas eller vattenånga på dess yta kunde
kondensera sig till flytande form, liar vatten naturligtvis ganska
ofta nedflutit genom de remnor, som uppkommit genom
kontraktionen vid afkylningen, till den inre smälta massan, och då,
såsom bekant, vatten förvandladt till vattenånga redan vid 100°
värme intager ett 1700 gånger större rum, har den i början
temmeligen tunna stelnade ytan varit utsatt för flere våldsamma
eruptioner från jordens inre, hvaröfver ännu finnas de tydligaste
spår. De enkla organiska former, som efter dessa
jordrevolutioner till först uppkommit, motsvara äfven fullkomligen
dåvarande förhållanden, och som jordytan säkerligen ännu under
långa tider, då den stelnade skorpan var tunnare, nedifrån
uppvärmdes af den glödande inre massan, lefde äfven tropiska
former under nordligare breddgrader. Detta var äfven anledningen
dertill att geologer (men aldrig några astronomer) uttalade den
förmodan, då man påfann petrifikater af tropiska former i
bergen vid Paris, det jorden under tidernas lopp förändrat läget
af sin tyngdpunkt samt att equatorn fordom gått öfver den
närmaste trakten af denna stad. Först under en proportionsvis
sednare tid har en temperatur-olikhet gjort sig bemärkbar under
skilda breddgrader, och det är äfven först .efter denna tid af
jordens egen utveckling, som en framstående skilnad anträffas
emellan de djur- och vextarter, hvilka lefvat i södern och högre
misstag i de föregående skapelserna, hvilka säkerligen fullkomligen
motsvarat sitt ändamål. Med mera skäl kan man deremot göra Darwin sjelf
den frågan, hvilken föreställning han gör sig om Gud, då han anser
honom personligen hafva inblåst lifvet i de lägsta organismerna, men
betviflar hans förmåga att direkte hafva kunnat frambringa de högre
formerna och förutsätter, att Gud till deras framkallande sett sig nödsakad
att anlita en naturnödvändighet eller naturlag (naturligt urval!), som under
loppet af tusendetal år blifvit trotsad af oräkneliga millioner infusionsdjur,
hvilka ännu i denna stund visa sig i den enkla, troligen af sina
ursprungliga stamföräldrar ärfda formen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
