- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / VI. 1863-1864 /
114

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

stämma med hvarandra, äga derföre alltid bland ett antal
egendomliga species, doek alla vanligen bärande en gemensam prägel,
flere fullkomligen identiska samt dessutom åtskilliga ganska
närstående artformer. Det är dessa sednast omnämnda, hvilka
isynnerhet ganska ofta misstydas som ett bevis för arternas småningom
fortgående omgestaltning under inflytelsen af ett något olika
klimat. Sådana stundom ytterst affina arter, af hvilka flere i
zoologin äro kända under benämningen af geografiska varieteter
och liksom fylla hvarandras plats på skilda orter, anträffas
ganska ofta t. o. m. inom några på hvarandra följande zoologiska
områden, och det är härpå som Darwins påstående grundar sig,
att de arter, som hafva den vidsträcktaste utbredning, äfvenledes
visa den största grad af föränderlighet. Att dessa såkallade
vikarierande former, som representera hvarandra inom skilda
zoologiska områden, likväl icke kunna framhållas som bevis
fölen fortgående transformation, borde vara temmeligen tydligt, då
det icke kan bevisas att desamma utflyttat från det ena området
till det andra, ehuru en sådan utflyttning i vissa fall kan anses
möjlig eller tänkbar. En sådan utflyttning är derjemte så
mycket mindre antaglig, då närstående och motsvarande former
företrädesvis finnas på högre berg under mycket sydligare
breddgrader och i den högre nordeu; och härvid bör tillika
ihågkommas, att faunan t. ex., som anträffas i de länder, hvilka äro
belägna emellan Caucasus och Finland eller Lappland är
väsendtligen olika och kan uppvisa en stor mängd egendomliga
species. Att Alperna, Pyreneerna, Caucasus och Himalaya
äfvensom andra närbelägna berg derjemte äga endemiska arter, är
allmänt bekant; man måste således anse äfven dessa
bergstrakter utgöra skilda skapelseområden, der åtminstone de flesta quasi
nordiska former från begynnelsen utgjort och ännu utgöra
nödvändiga länkar för den organiska verldens fortbestånd, ty utgå
vissa vextarter i ett land, så är det bekant, att flere djurarter
utdö samtidigt och alls icke modifiera sig efter förändrade
förhållanden. Det är likväl ingalunda vår afsigt att bestrida, det
ej ganska många arter verkeligen utflyttat ifrån ett område till
ett annat, isynnerhet som flere omständigheter tala för den åsig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:09:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/6/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free