Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Eldslandet ännu äro identiska med de nordiska formerna i
Europa ocli Amerika. Då isperioden inträffade utgick utom all
fråga samtliga djur- ocli vextarter i den öfriga delen af
Amerika, ty i annan händelse hade naturligt urval ovilkorligen
omgestaltat de nordiska formerna under deras beröring med detta
stora antal artformer för än de framkommit till Eldslandet.
Arterna i den mellersta delen af Amerika kunde icke heller flygta
uppåt bergen till ett ännu kallare klimat; denna verldsdel var
således under ocli straxt efter denna period öfver hela sin yta
befolkad endast af nordiska former. Först efter denna tid har
således naturligt urval i den öfriga delen af Amerika framkallat
denna snart sagt fabelaktiga mångfald inom den organiska
verlden, som nu anträffas derstädes, medan dessa 46 vextarter på
Eldslandet samt i den europeiska och amerikanska norden
fortfarande trotsa denna besynnerliga naturlag. Sammanställer man
härmed det förhållande, att i öfriga delar af nya och gamla
verlden förekomma flere generiska grupper, som icke hafva
representanter i den högre norden såsom t. ex. slägtet Tapirus,
samt att några vexter t. ex. den på Spetsbergen förekommande
Neuropogon meloxanthus anträffas endast nära nog lika långt
från hvardera polen, så behöfver man sannerligen ej mycket
anstränga sin tankeförmåga, för att finna omöjligheten af arternas
ursprung från gemensamma stamföräldrar. Efterkommande
generationer skola bedömma äfven de naturforskares
uppfattnings-ocli omdömmesförmåga, som under den sednare hälften af det
nittonde seklet arbetat i vetenskapens tjenst; månne ej derföre
hvar och en borde hysa vissa betänkligheter att underteckna sig
som anhängare af en lära, hvars hufvuddogm egentligen lyder
sålunda, att en del (V) af infusiousdjuren tillfölje af
nödvändigheten att ärfva fäderne egenheter i skapnad o. s. v. efter ett
otal generationer slutligen transformerat sig till menniskor. Kan
man väl tänka sig en mera framstående motsägelse? För vår
del tro vi äfvenledes på en nödvändig arfslag i nyssberörde
afseende, men slutresultatet af densamma är att infusions-djuret
förblir ett infusions-djur och menniskan en menniska!
Några af de uppgifter om djurarternas utbredning, som
Darwin framhåller som stöd för sin förvandlings lära, äro för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
