Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
alltid kunna motsvara sitt ändamål; åtminstone är det för de
med vetenskapens stränga fordringar mindre förtrogne svårt att
inse, hvartill det kunde tjena att fortfarande anställa nya
observationer på fenomen, hvilka man så noga förut känner.
Det vore likväl ett sorgligt förhållande, om astronomen
skulle inbilla sig, att hans vetenskap icke lemnar rum för vidare
utveckling. En vetenskap, som har naturen till föremål, kan
aldrig uppnå fullkomlighet. emedan de iakttagelser, ur hvilka
allmänna tlieorier härledes, enligt de menskliga sinnenas
ofullkomliga natur aldrig kunna blifva absolut riktiga. Visserligen
kan man genom ändamålsenliga instrumenter betydligt stärka
sinnenas skarphet och de framsteg, man på de sednaste femtio
år gjort i astronomiska instrumenters förfärdigande, hafva varit
så stora, att man för närvarande knappt förmår inse, huru
observationskonsten skall vidare utvecklas. Men just dessa
framsteg äro ett bevis derföre, att vidare förbättringar äro möjliga,
att till och med alldeles nya synpunkter kunna yppa sig, på
hvilka man förut icke kunnat tänka. De nya uppfiuningarne i
telegrafin och fotografin hafva redan vid Here tillfällen blifvit
med fördel begagnade för astronomiska ändamål: genom
telegrafins användning reduceras de stora svårigheter, som man förut
mötte vid geografiska längdbestämningar, till en betydlig del,
hvaraf den för närvarande pågående stora medeleuropeiska
längdgradmätningen skall visa ett nytt prof; genom fotografin deremot
har man redan hunnit afbilda solen, månen, planeterna, till och
med dubbelstjernor och isynnerhet för solobservationer kan dess
begagnande blifva högst nyttigt. Man kan således icke tvifla
på, att observationskonsten ständigt går framåt, och derigenom
är behofvet af fortfarande nya observationer tillräckligt
motiveradt.
Men om äfven observationskonsten skulle råka blifva
stationär, så skulle icke desto mindre observationernas oafbrutna
fortsättande vara behöfligt för att kontrollera, huruvida
planeternas rörelser öfverensstämma med nyare observationer. Men
hvartill skulle en sådan fortfarande kontroll tjena, kunde man
möjligtvis fråga? Enär astronomin konstruerar bela systemet på
en så orubblig grundval som den allmänna gravitationen, genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
