Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
har framför allt forskningarne inom ilen pathologiska anatomiens
område, undersökningen af de anatomiska sjukliga förändringarne
inom organismen lyftat den praktiska medicinen till dess
nuvarande höjd. Vi känna numera i många fall noggrant clen
successiva utvecklingen af en sjukdomsprocess inom ett organ,
vi kunna bestämma, till hvilken grad den redan kunnat hinna
och vi kunna förutsäga sättet för dess återgång till helsa eller
dess till död förande inverkan på organismen. Genom
föreningen af den direkta iakttagelsen vid sjuksängen och den
patho-logisk-anatomiska undersökningen har en hög grad af säkerhet
vunnits. Diagnostiken eller bestämningen af en sjukdomsart
har onekligen i många fall hunnit till en hög grad af fulländning.
Man har sagt att läkarekonsten i vår tid gjort diagnostiken till
sitt hufvudmål och förmenar att den anser sig hafva skördat
sin högsta triumf, när efter döden diagnosen funnits bekräftad.
Man kan icke neka, att denna förebråelse till en del är sanning.
Täflan emellan läkarene vid de stora sjukhusen stegrade begäret
att öfverträffa hvarannan i uppgörandet af fina
sjukdomsbestämningar och en för tvenne decennier sedan herrskande cxclusiv
anatomisk riktning befordrade denna ensidighet. Det är klart
att läkaren, om han uppfattar konsten blott som ett mål för
sina egna studier och i den sjuke endast ser ett tillfälle att
utveckla sin skarpsinnighet eller t. o. m. att dermed kunna lysa
för andra, småningom skall börja beherrskas af egoismens ande,
om äfven under annan än den vanliga formen. Hans hjerta
kallnar för individen och bela hans egendomliga ställning till
den lidande menskligheten rubbas i sin skönaste form. Men
icke blott den humanistiska sidan af läkarens verksamhet har
genom denna ensidighet lidit, äfven therapin, behandlingen af
sjukdomen fick träda i bakgrunden. Då man genom det
oväntade ljus den nyvaknade pathologisk-anatomiska forskningen
kastade öfver sjukdomarne, började betvifla huruvida man genom
deras behandling egentligen kunde uträtta något, uppkom den
en tid så moderna riktning, som man kallat nihilism eller med
andra ord, mången läkare började hylla den åsigten, att man
med afseende å behandlingen egentligen icke borde göra något.
Då mången grånad vetenskapsman, hvars djupare insigter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
