Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
hjerta kunna lindras, kunna mildras af våra trogna förböner
till fridens och kraftens allgode gifvare!
Såsom vårliga fläktar af den hugstora, den friborna anda
som utgör själen i hvarje Kejsar Alexander II:s
regeringsåtgärd, framstå för Societeten de hvarandra aflösande
ynnestbevis, hvilka Kejserliga Senaten låtit komma henne till del
och utmärkelse. Äfven från det sednast förflutna året kunde
vi omförmäla mer än ett prof på den upphöjda bevågenhet,
hvarmed Hans Kejserliga Maj:ts Finska rådsförsamling
tillgodosett Societetens med vetenskapernas på det närmaste
sammanvuxna intressen.
Likaså vare det långt ifrån oss att vilja med
likgiltighetens tystnad förbigå den tjenstvilliga vänlighet, Societeten
fått röna, der hon af.särskilda embetsverk och deras chefer
anhållit om upplysningar eller äfven yttre handräkning i sina
förehafvanden.
Icke mindre tillhör det denna stund att omnämna, det
Societeten under nu tillänclalupna, liksom under mänga
föregående år haft fägnaden se sina mödor och bemödanden
underlättade af åtskilliga utom hennes trängre krets stående
ve-tenskapsidkare och landsmän.
Så upplifvande det äfven är för Societeten att för sin
årsdag hafva alla dessa ihågkommelser sparade, tilltror hon
sig ingalunda att redan i fullt mått motsvara sin
bestämmelse och afsigterna med de henne af Regenten och Hans
Styrelse beviljade förmåner; ty denna bestämmelse och dessa
afsigter kunna och få icke vara andra än dem den högre
fosterländska kulturens städse stigande anspråk och behöfver
fö-restafva. För att icke missförstås vill jag uttryckligen
till-lägga, att jag nu ej voterar i den för vårt lands andeliga
förkofran så vigtiga språkfrågan, enär ju Societeten såsom
sjelf-fallen måste anse sin rätt att begagna de tungomål,
inhemska eller lånade, hvilka hon finner för sina ändamål
lämpligast, — en rättighet, hvilken naturligtvis ej upphäfver
pligten att "lyssna till den granens susning vid hvars rot vårt bo
är fästadt." Men jag menar: Societeten utöfvar ännu ej,
sanningen kräfver detta medgifvande, allt det inflytande på lan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
