Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Iliaden och Assyrien. — Af Wilh. Lagus.
(Föredrag på års- och högtidsdagen den 29 April 1865.)
Högtärade Närvarande!
Med undantag af Bibeln gifves det ingen skrift, som
vore allmännare känd och mer värd att vara allmänt känd,
än Homers odödliga sånger. Liksom vi ej kunna vara
kristne och tillika fremmande för den förra, så är det omöjligt
att vara en bildad menniska, utan att hafva hört om de
sednare, utan att i någon mån, omedelbart eller medelbart, hafva
emottagit intryck eller väckelser af desamma. Hvadan detta?
Huru förstå, huru rättfärdiga det obestridliga faktum, att en
dikt tillvällat- sig det närmaste, om ock på afstånd närmaste,
rummet näst den högsta sanningens bok? Hvad är denna
Iliad, hvad är denna Odyssé, att de så vunnit och
bibehållit alla tiders, alla folks uppmärksamhet, beundran?
Kanske (så torde någon ny mästrare af den åldrige
mästaren tänka) hvilar all denna, må man säga, Homer-dyrkan
på en fördom, på en storartad, af de klassiske filologerne
uppfunnen och ända till den dag som är framskjuten
villomening? Sade ju redan Heeren om den gamle skaldens verk:
"det stora är att vi hafva dem." Deras tillfälliga företräde i
tiden framför allt annat hvad verldslitteraturen frambragt,
kunde ju således hafva stämmt det allmänna omdömet till
partisk öfverdrift. Lemnom gerna den misslyckade, ja löjliga
hypotesen om ett fantasispel, der endast gudar vore
handlande under menskliga namn, der hjeltebragdernas glans
dunstar bort i mytologiska dimbilder. Men äfven ställande oss
på poetens egen ståndpunkt: hvad är det väl, vid närmare
granskning, han besjungit, särdeles i denna åter
mångbesjungna Iliad? Kantänka, fallet af en så stor borg, som den i
Troja! Hade det helst varit de närbelägna Dardanellernas
fästen, då kunde medgifvas att’ det varit något. Och denna
med så mycken pomp omnämnda Skamanderflod, hvars matta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
