Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
garna: ’"Alldeles liksom vi frukta storkonungen (i Persien),
så fruktade våra förfäder Ninives väldiga makt. Ty en stor
skuld hade desse våra förfäder ådragit sig genom eröfringen
af Ilion, emedan detta rike var en del af Assyrien."
Dessa ord äro högst märkvärdiga. De bära vittne, att
Grekerne ännu på Platos dagar, efter en rad af de mest
lysande segrar historien vet omtala, tänkte sig möjligheten af
ett förnyadt, ett lyckligare anfall från Persiens verldsmonarki
eller hellre verldsdespotism. En fasansvärd möjlighet! Först
ett sekel sednare, då Alexander d. stores svärd trängt in i
hjertat på den hotande kolossen i öster, blef denna fruktan
afskuren i sin rot.
Men de anförda orden innehålla dessutom en historisk
notis af största intresse; de gifva vid handen, att Ilion eller
Troja hört till den forn-Assyriska rikskroppen. Denna
uppgift, hvilken så med ens och så bestämdt förflyttar Ninives
och Babylons välde från det inre Asien ända till
Medelhafvets mot Europa sträckta kust, har den klassiska filologin tills
sednàre tider ej velat tro, ej kunnat tro, ty hon måste i och
med detsamma säga farväl åt en hel mängd af sina käraste
förutsättningar och drömmar, — bland andra äfven den om
den Grekiska kulturens obemängda ursprunglighet. Man har
derföre menat, att Plato sannolikt följt Ivtesias, hvilken åter
härvidlag, liksom så ofta annars, vore föga pålitlig.
Verkeligen uppräknas i ett ännu behållet fragment ur
sistnämnde historikers förlorade arbete, ibland andra Assyriska
lydländer, äfVen Troja med sitt gebit. Endast inser jag ej,
vid anstäld jemförelse, huru Platos ord, i det sammanhang
de förekomma, kunde vara lånade från Ivtesias’ helt torra
namnförteckning. Men äfven antaget, att det förhåller sig
som man påstått, så förlorar deras trovärdighet intet derpå;
ty att Ktesias, åtminstone denna gång, sagt sanningen, detta
låter, enligt min mening, bättre bevisa sig än hvarjehanda
andra satser, hvilka den filologiska ortodoxin låter gälla fullt.
Ktesias, som varit med i slaget vid Kunaxa (401),
tjenade derefter under en lång följd af år vid Persiska hofvet.
Han hade der godt tillfälle att samla materialier för sitt, se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
