Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Om den postpliocena formationens fenomener. — Af
Ad. Moberg.
(Föredrag på års- och högtidsdagen den 29 April 1865.)
Då vi med forskningens fackla belyse den oss
omgifvande naturen, finne vi förgänglighetens, förvandlingens,
föränderlighetens pregel derpå öfverallt intryckta. Generationer
af lefvande varelser aflösa oupphörligt hvarandra, en del
efter jemförelsevis kort, andra efter längre varaktighet, och de
jordiska qvarlefvorna af den föregående utgöra
stoftmaterialet för de efterföljandes lekamliga existens. Ja, icke blott
de skilda generationerna lefva och nära sig på • sina
föregångares bekostnad, äfven de samtidiga stå med hvarandra i
afseende å det materiella i den närmaste gemenskap och det
lifligaste vexelbruk; de partiklar, scfln den ena dagen
utgjorde integrerande beståndsdelar hos en individ, hafva den
andra dagen tagit plats hos en annan, ty allt kroppsligt lif
består i en ständigt fortgående död eller återgång till naturens
stora förrådshus och lika kontinuerlig regeneration utur
detsamma. Men denna cirkulationsprocess föregår icke allenast
inom den organiska naturen, utan sträcker sig äfven till det
naturens rike, som vi vanligen anse för det döda, liflösa,
o-föränderligt bestående. Likasom i smått ingen materiel
partikel, ingen atom finnes, som ej eger sin egen vibrerande
rörelse, endast förnimbar genom dess på känseln eller
termometern inverkande temperatur, likasom i stort ingen af de
med vårt mått omätliga fixstjernorna den följande sekunden
intager samma rum i verldsrymden som den föregående,
likaså litet är på jordens yta någonting af evärdligt
bestående varaktighet. De gaser, som utgöra den atmosferiska
luften, strömma oupphörligt ifrån eqvatorns varma nejder mot
de tempererade zonerna och polernas isfält för att derifrån i
ständigt vexlande riktningar åter föras tillbaka. De
vattenmassor, som sköljt Guineas och Panamanäsets kuster, gästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
