Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
ådagalagt att en deraf förorsakad höjning af denna ytas
temperatur med 10° F. skulle förutsätta en sådan stegring af
jordens inre värme att denne redan vid ett djup af 60 fot
under jordytan måste vara 200° F. (= 93°,3 C.), ett
tillstånd, som ej låter förena sig med den kända tillvaron af
animaliskt lif i vattnet under tidigare geologiska perioder.
Men, såsom förf. anmärker, om ock en sådan slutsats kan
dragas i afseende å jordens fasta delar, är förhållandet
likväl icke detsamma för vattnet, emedan hos detta en dylik
nedifrån uppåt aftagande temperatur icke är möjlig. Fråga
uppstår således här blott huruvida de af vatten betäckta
delarne af jorden genom denna betäckning lättare eller trögare
förlorat sin ursprungliga värme. I detta hänseende
anmärkes att vattnets värmeledningsförmåga är af en försvinnande
litenhet i jemförelse med den fasta jordskorpans; vidare
anföres ett af förf. anställdt försök till utrönande af den
relativa hastighet, hvarmed värmet fortplantar sig genom granit
och genom vatten nedifrån uppvärmdt (således genom
par-tiklarnes uppåtströmmande), hvilket gifvit till resultat att
uppvärmning till samma temperatur för hvarderas öfre yta
erfordrar i det närmaste samma tid eller för vattnet obetvdlisrt
*> O
kortare. Tagas dervid vattnets och granitens specifika
värme och vigt tillika i betraktande, så förhålla sig de genom
graniten och vattnet på samma tid genomgångna
värmemängderna som 1 :2,36, hvaraf framgår att värmet genom vattnet
icke blifvit fördt till ytan med särdeles större hastighet än
genom granitmassan, om ock utjemningen af oceanens
temperatur något blifvit påskyndad af de eqvatoriala och
arktiska strömmarne. Deremot är utstrålningen af värme ifrån
en vattenyta ojemförligt mycket mindre än ifrån en fast
kropps, hvilket förklaras deraf att det öfver den förra
befintliga luftlagret är mer eller mindre mättadt med vattengas,
hvilken är aterman eller ogenomtränglig för de ifrån vatten
utgående värmevågorna. Till följe deraf qvarhålles det af
vattnet upptagna värmet derstädes en längre tid, hvarföre ock
förf. anser för sannolikt att jordens afsvalning genom
oceanens vattenlager fortfarit ända till de senaste geologiska pe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
