- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / VII. 1864-1865 /
157

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157

serverat förmedelst en försilfrad glasreflector af 7 tums
aper-tur, hafva funnit icke otydliga spår af en förgången
glacièr-tid, åtminstone hafva flere af dess dalar, fåror och strimmor
förefallit honom såsom sannolikt uppkomna genom glacièrer.
Sålunda har han trott sig uti tvenne höjdsträckningar på
månytan skåda s. k. ändmoräner, den ena vid ändan af den
märkvärdiga strimma, som begynner nära basen af berget
Tycho (vid månens nedre kant) och går förbi Bullialdus,
samt passerar kratern Lubienitzky. Midtemot denna krater
och nästan tvärsöfver strimman finnas tvenne mot norr krökta
landtryggar, som påminna om de koncentriska moränerna af
Rhone°lacièren. Den andra finnes vid nordliga ändan af den

o c

präktiga dal, som går förbi östliga randen af Rheita. — Men
huru förklara uppkomsten af glacièrer på månen, på
hvilkens yta nu intet tecken till vatten finnes? Och har sådant
någonsin funnits der, hvart skulle det då tagit vägen?

Antage vi enligt nebularhvpotesen att månen afsöndrat
sig ifrån jordens massa och de således en gång haft samma
temperatur, så måste afsvalningen af månmassan framskridit
vida längre än jordens, så vida dess yta är nära 1/13 af den
sednares, men dess volum endast 1/49. Denna månens
afsvalning måste hafva åtföljts af en kontraktiön, hvilken
svårligen kan tänkas hafva sträckt sig till betydligare djup utan
att bilda en mängd af ihåligheter i det inre. Många af dessa
stå troligen genom remnor i förbindelse med ytan och.
utgöra sålunda reservoirer för månhafvet, dit det dragit siar in

T O O

och förmodligen långt före detta antagit fast form. Antager
man att kontraktionen varit lika stor med granitens vid
afkylning, så skulle en sänkning af temperaturen lika med 100°
C. föranledt ihåligheter af 14’/2 millioner (eng.) kubikmils
rymd, hvilka varit mer än tillräckliga att herbergera hela
månoceanen, i fall den stått i samma förhållande till månens
hela volum, som jordoceanen till jordklotets.

Om nu fölhållandet är sådant med månen, så kan mail
ej undgå att derur draga den slutsats, att en liqvid
vattensamling (verldshaf) endast så länge kan existera på en pla
nets yta, som den eger tillräcklig inre temperatur för att mot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:09:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/7/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free