Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Om den fysiska astronomins nyaste framsteg.
(Meddeladt af L. Lindelöf den 21 Januari 1867.)
Allt sedan Galilei uppfana teleskopet, hafva
astronomerna sökt att med dess tillhjelp utforska himlakropparnes natur
och fysiska beskaffenhet. Men om man undantager månen,
hvars nära granskap gjort det möjligt att icke blott upptäcka
ojemnheter på dess yta, utan tillochmed att mäta höjden af
dess berg, äro de upplysningar, som i sådant afseende kunnat
vinnas genom direkta observationer, högst obetydliga och
o-säkra. De inskränka sig hufvudsakligen till iakttagelser af
några otj’dliga spår af vexlande årstider på de oss närmaste
planeterna samt af solfläckarne, på hvilkas form och
förändringar man grundat en högst komplicerad hypotes om
solens konstitution. Enligt denna hypotes vore solen en mörk
kropp, närmast omgifven af en dunkel och utanför denna af
en lysande atmosfer, eller såkallad fotosfer. Om
fixstjernor-nas natur har man saknat all positiv kunskap och endast
varit hänvisad till mer eller mindre sannolika gissningar.
Med uppfinningen af spektral-analysen öppnar sig ett
nytt fält för den vetenskapliga forskningen äfven inom detta
område. Det är om denna uppfinning samt om de för
astronomin vigtiga resultater, hvartill densamma redan ledt, som
jag utbeder mig att vid detta tillfälle få meddela några
notiser, hemtade ur utländska tidskrifter.
Redan år 1802 hade "NYollaston observerat några af de
mörka linierna i solspektrum, hvilka 13 år sednare närmare
undersöktes och till sitt inbördes läge bestämdes af
Fraunhofer. Att dessa mörka linier eller afbrott i det färgband,
hvaraf solspektrum består, har sin grund i någon absorption af
ljus vare sig på solen eller i vår atmosfer, var en naturlig
förmodan, som erhöll ett vigtigt stöd genom ett af Brewster
år 1832 anstäldt experiment. Han lät ljusstrålen genomgå
den färgade ånga, som utvecklar sig från salpetersyra, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
