Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
hvilket af retina fürmedladt intryck, som försvinner i
skymningen, hafva vi således ett medel att leda oss till tapparnes
betydelse.
Betecknar man med Aubert de tre grandintrycken af
synsinnet såsom ljussinne, färgsinne och rumsinne, så framgår
genast att ljussinnet, eller förmågan att uppfatta quantitaliva
ljusdifferenser, måste tillkomma äfven det allra enklaste
synorgan. En enda nerfända, d. v. s. en enda staf är nog
härtill. Äro flere stafvar förenade till ett percipierande organ,
så uppstår redan rumsinne, som just beror på retningen af
flere särskildt för sig kännande punkter. Ljus- och rumsinne
tillkomma således alla vertebrerade djurs ögon. På förhand
kan man vidare sluta till att ljussinnet hos de om natten
kringflygande flädermössen måste vara starkare utveckladt än
hos ormarne, som hellst uppehålla sig i solskenet. Detta åter
tyder på att stafvarne, då frågan rör quantitativ
ljuspercep-tion, äga företräde framför tapparne.
Återstår således färgsinnet eller förmågan att uppfatta
qualitativa ljusdifferenser. De enklaste försök, som en hvar
kan anställa på sig sjelf, visa redan att med aftagande
belysning, eller tilltagande skymning, förmågan att uppfatta färg
hastigt aftager; äfvensom att vi ännu länge efter det vi ej
mera förmå urskilja föremålens färger, tydligt kunna urskilja
deras konturer. Såsom Aubert m. fl. framhålla, ändra sig vid
aftagande belysnings-intensitet först pigmenternes färgton och
nyans, så att t. ex. cinnober synes mörkbrun, orange mörk;
rent rödt, grönt och ljusblått se åter alla lika ut o. s. v.,
hvarefter småningom uppfattningen af färg alldeles försvinner,
så att blott känslan af ljusdifferenser qvarblifver. För de om
natten kringströfvande djuren gifves det således inga färger,
för dem återstår blott förmågan att vid ringa ljusintensitet
fortfarande särskilja den olika klarhet, som särskilda färger
ännu visa. Är åter fårasinnet bundet vid ett bestämdt ana-
o
tomiskt substrat, såsom man enligt den YoUNG-HELMHOi.Tz’ska
theorin har allt skäl att vänta, så måste denna apparat
saknas hos de uteslutande i mörker lefvande djuren. Ovilkorli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
