Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II (1789—1797)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser länge grodde hos Z., följer bland annat däraf, att han i
maj 1798 funderade på att låta gravera åt sig ett sigill med en
doktorshatt uti och därunder dessa ord: »Si 66 riksdaler 32
skilling; sin minus exclusio 1797.» Fakultetens brist på
tillmötesgående hade för öfrigt äfven den följden, att följande år
fem medicine studerande lemnade Upsala och begåfvo sig till
Lund, där de blefvo väl emottagne.
Det är klart, att bakom alt detta trots, bakom all denna
själfständighet lågo tankar, alstrade af den franska upplysningen.
Vördnaden för de gamla idolerna aftog. Man tilljublade
Thorild sitt bifall, då han vågade att sätta det allmänna bästa i
främsta rummet och formerna i det andra. Man omfattade
med hänförelse den början till en ny tid för filosofien, som
var gjord med Kants storartade undersökningar af
kunskapsförmågan; och man opponerade sig med Z. och hans kamrater
mot detta skrytsamma prål vid de akademiska festligheterna,
som endast för den lärda humbugen kan ega någon större
betydelse.
Den 13/6 var Z. åter i Upsala. Följande dag besökte han
professor Thunberg, som kyste honom, lemnade honom
diplomet och påsatte honom doktorshatten med de orden: »Jag skall
ändå sätta på er den, ehuru ni flydde bort.» Äfven professor
Murray blef snart åter god. — För öfrigt var Z. den 13 och
14 juni såsom gäst med på de nypromoverade filosofie
dokto-rernes kalas på rådhuset. »Jag har aldrig druckit så mycket»,
skrifver han, »och gick hem kl. 3 följande morgon helt munter.»
Han hade då knutit den intimare bekantskapens band med de
fleste magistrarne af årets promotion, bland hvilka, utom
Bredman, märkas skalden Choraeus, M. Wallenberg, hvilken slutade
som biskop, och G. Knös, som blef professor. Men af
professorerne såg särskildt hans inspektor Fant snedt på honom och
lofvade, att han snart nog skulle ångra sin »sottice» m. m.
Redan under Z:s studenttid utgjorde hans bostad ett slags
mötesplats för hans landsmän af den medelpado-jämtländska
nationen. Detta förhållande berodde till en del af den
omständigheten, att nationen hade sin lokal i samma gård,73 men
säkert åtminstone lika mycket på Z:s hjälpsamhet och stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
