Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V (1804—1813)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mycket at tigga af prästerne ändå», som nationens inspektor
professor Fant gillade planen; hvilkens genomförande likväl
slog fel i anseende till de dåliga tiderna. Endast Z. själf,
Edholm och Tannström tecknade sig, med 33 riksdaler 16
skillingar banko hvar. Därjämte hade Z. för afsigt att till samma
fond testamentera, hvad han en gång kunde komma att lemna
efter sig. Z:s vän, arkivarien 01. Sundel, hvilken skulle i
Stockholm verka för saken, rådde honom att uppskjuta med
altsammans till en mera gynnande tidpunkt. »I anseende till
dem af oss landsmän, som äro tjenstemän», skrifver han den
28/4 1808, »är vår utsigt för närvarande icke af det bästa
utseende. Vi bero helt och hållet af Statsverkets och
Financer-nes tillkommande ställning. Våra löner äro för närvarande
ganska små; men, skulle krigsoroligheterna länge fortfara, och
någon ny oreda i penningeverket sig åter yppa, kan vår
belägenhet blifva många gånger sämre, än den hittils varit.» Den
8/7 skrifver lektor Abr. Renström från Hernösand om samma
sak: »Närvarande tid, då ingen ännu så säkert vet, om han
får behålla hvad han eger, ännu mindre hvad han kan
påräkna för framtiden, vore visst den minst lämpliga för en dylik
subscription. Befinna vi oss någorlunda helskinnade, när vår
Herre behagar återställa lugnet; så skal något hvar i glädjen
yttra mer liberalite naturligtvis.» — Det var klart, att svaren
icke gärna kunde utfalla annorlunda under detta år, då
olykkan hvilade så tung öfver vårt land, då den moskovitiska
trolösheten med sådan framgång utlade sina snaror för Sveas folk,
då statsskeppet af den halsstarrige Gustaf Adolf styrdes rätt
mot bränningarne, och då den evigt brännmärkte nidingen på
Sveaborg begick sitt drottsvek.
Det var en dyster tid, och man beredde sig på det värsta,
ehuru man visserligen sökte hålla humöret uppe, så godt sig
göra lät. Kurator för medelpado-jämtländska nationen, Joh.
Dillner,132 vistades hemma i Tuna sommaren 1808. Därifrån
skref han till Z. bland annat:133 »Här är man ännu idel
bedröfvelse. Man väntar stundeligen, at Norrbaggen skall bryta
in i Jemtland. I förra, veckan har en norsk parlamentair varit
hit öfver med några fångne Svenske bönder, hvilka berättat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
