Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i egenskap af gudfader hade man äfven andra pligter, bland
hvilka en icke oväsentlig utgjordes af fadderkyssen, »ty», säger
Z., »enligt folktron skall barnet få otur i giftermål, om den
icke gifves eller tages»; och Z. var en altför varmhjärtad
människovän, för att vilja utsätta sina små älsklingar för obehag
genom någon försummelse i nämda afseende.
Men trots alla försigtighetsmått inträffa dock ibland olyckor.
Z:s oförgätliga L. D. hade en systerdotter Karin Norseus, en
vacker och välbygd flicka, som uppfostrades hos sin mormor.
Z. hade tagit sig henne an, lärt henne skrifva och räkna samt
länge kallat henne sin lilla fästmö. I början af januari 1815
blef hon sjuk och afled på sitt fjortonde år den 28 i samma
månad, »ett offer», säger Z., »för den blygsamhet, som ej låter
läkaren se och känna alt». Z. gaf sedan hennes moster Sophie
Dahlberg 60 riksdaler banko, på det att hon måtte låta göra
sig ett minne efter Karin.
Z. var ingen vän af mycken medicinering, utan väntade
alltid, att naturen själf, en förbättrad diet, bad och fontaneller
alt efter omständigheterna skulle i främsta rummet hafva det
onda. Patienter, som pockade på, att han skulle skrifva långa
recept, afsade han sig, såsom han t. ex. gjorde med öfverste
Silverstolpe i november 1818151. Men han tillämpade icke
dessa grundsatser i afseende på sin egen kropp, hvilken han
småningom förstörde genom medikament. Efter att under
några år hafva varit jämförelsevis frisk, råkade han i november
1814 ut för en häftig feber med obstruktion, hetta och stygn
samt svåra plågor. Den gången höll han på att förstöra sig
genom ett öfverdrifvet användande af kalomel. För öfrigt
kände han sig ytterst besvärad af det myckna springandet af
lakejer och pigor, som efterhörde hans befinnande. I mars
och april följande år hemsöktes han åter af en sjukdom,
likartad med den förra. Då, likasom vid liknande tillfällen i det
följande, använde han hufvudsakligen åderlåtningar och
blodiglar förutom diverse medikament. Såsom en medicine
professor egnar och anstår, iakttog han efter sådana sjukdomar en
verklig normaldiet. Han började nämligen sin dag med
tövatten, kl. 10 intog han filbunke, till middagen åt han kött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
