Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskade syster Karin dog den 8/1 1827 i By på det Tidemanska
hemmanet, hvilket Carl Persson inköpt efter »herr Erik». Båda
efterlemnade flera barn. Midsommarstiden 1828 gifte C.
Persson om sig, men vågade ej underrätta Z. därom förr, än ett ar
senare. Alt detta grep Z. djupt. Själf blef han alt skröpligare.
Han led af nästan ständig snufva, hans syn försvagades. Alt
oftare nedlägges han på sjukbädden, plågad af yrsel, stygn och
frossattacker. Omsider insjuknar han i sin helsot. Den 5
oktober 1829 sluta hans dagboksanteckningar med orden: Ȍter
fross-paroxysme efter middagen.» Ännu den 30/10 var han vid full
sans, enär han denna dag fogade en kodicill till sitt testamente.
Den 9 november 1829 var hans dödsdag. Jämtland hade en ädel
son mindre i lifvet; men från dess minnens himmel strålade
en ny stjärna med en glans, som sent skulle förblekna.
I Jämtlands bibliotekshus prydes fondväggen gent emot
ingången af Z:s porträtt i kroppsstorlek, måladt af professor
Krafft162 i november 1827. Det visar oss bilden af en liten
gubbe med något magert ansigte. Hans panna är hög och rund,
och det glesa håret kammadt fram öfver den samma,
kindknotorna äro något utstående, kinderna rödblommiga, ögonen små
och pigga, munnen fast sluten och litet mysande, hela
uttryk-ket vittnande om fryntlighet, välvilja och bestämdhet.
Grunddragen i hans karaktär voro ihärdig flit, vaken
pligtkänsla, strängt ordningssinne, stilla anspråkslöshet, varm
människokärlek, gladt lynne. Genom dessa egenskaper arbetade
han sig fram i verlden, fylde han sin plats med heder och
vann han sina medmänniskors, i synnerhet de unges
genkärlek. Om hans flit vittna alla dessa digra, af omsorgsfullt
nedskrifna föreläsningar fylda volymer, som förvaras i
biblioteket; om hans pligtkänsla och kärlek alt det goda, han
uträttade som son, som bror, som landsman, som lärare, som vän.
Därföre klingade ofta i kvällens timme studentsången utanför
hans fönster, och hördes ropen: »Vivat professor Zetterström!»
»Vivat medicorum patronus et msecenas, professor Zetterström!»
Z. var erkändt skicklig som läkare. Besvarandet af den
frågan, om han som universitetslärare fört sin vetenskap framåt,
tillhör den medicinska vetenskapens historia. Men stor var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
