Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans heder — på inga vilkor höra talas om. Han
förklarade, att han icke skulle taga ett steg öfver
gränserna för sjelfförsvar, för att icke vara skyldig
till det blod, som skulle komma att flyta i det nu
oundgängligt vordna inbördeskriget. Med detta
beslut stannade han i Cuzco för att afvakta, hvad
Francisco Pizarro nu skulle besluta sig för. Då denne
fick veta Almagros återkomst, sina bröders
fångenskap, förlusten af hufvudstaden — då han erhöll alla
dessa sorgliga underrättelser, hade det icke varit att
undra på, om han blifvit modfäld.
Men han kände Almagros trohjertade heder och
sin egen outtömliga förslagenhet, och på båda bygda
han den förhoppningen, att han skulle lyckas till
sin fördel ordna äfven denna affär. Som han
väntade förstärkningar från Panama, var det af
högsta vigt for honom att vinna tid och hålla sin
medtäflare i overksamhet så länge, tills han sjelf blefve
honom vuxen eller kanske till och med öfverlägsen.
Det var den förslagne mannen icke svårt att anlägga
förställningens mask, och Almagros lättrogenhet
kom honom till mötes på halfva vägen.
Pizarro låtsade alltså, som hade det varit hans
önskan att genom en uppgörelse i godo få ett slut
på stridigheterna, och Almagro var genast beredd att
träda i underhandling med honom. Pizarro förstod
så skickligt att draga ut Underhandlingarne på
längden, att han fullständigt uppnådde sin afsigt att
vinna tid. Än lät han förstå, att han var hågad att
ingå på Almagros fordringar, än gjorde han nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>