Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ridbyxor af sämskskinn, kragstöflar och sporrar, gaf
honom nästan utseendet af en adelsman.
»Finner ni det så märkvärdigt, att jag icke är
okunnig i det yrke jag bedrifvit från det jag var
barn?» svarade den tilltalade.
Under samtal om likgiltiga ämnen uppnådde det
lilla sällskapet, till hvilket »den gröne» utan vidare
slöt sig, bergshöjdens topp, som pryddes af ett
gammalt, förfallet torn.
Från höjden hade man utsigt öfver hela
hamnen. Sjömännens blickar hvilade på det präktiga
skeppet, om hvilket Richard Fid och Scipio
disputerat.
»Ett präktigt fartyg, inte sant?» började »den
gröne», som lurande följt de tre sjömännens blickar.
»En härlig skuta!» utbrast den unge
sjömannen. »Jag önskar jag finge segla på en sådan.»
»Ja, den kapten måste vara en narr, som
afvisade en man som ni. Men för en underordnad plats
tyckes ni inte uppfostrad.»
Den unge mannen fixerade den talande skarpt,
men svarade icke, utan klättrade upp för stegen, som
ledde till ruinen. Den grönklädde främlingen gick
efter; de båda matroserna vände sig åt annat håll.
»Jag är advokat, Burton är mitt namn»,
presenterade sig nu främlingen.
»Mitt namn är Wilder», svarade den unge
mannen leende, i det han ännu en gång med
genomträngande blick såg på advokaten.
De båda männen voro ännu inbegripna i samtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
