Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har befalt mig att för er framlägga följande till
mogen öfverläggning: Under vilkor att ni till honom
öfverlemnar, oskadadt, detta fartyg med hela dess
innehåll, vill han låta sig nöja med er och tio man
af er besättning såsom fångar; resten af
besättningen vill han tillåta att gå, hvart den behagar, för
att egna sig åt ett aktningsvärdare yrke. Hvad er
sjelf beträffar, förbinder han sig att sörja för, att ni
blir benådad, om ni förbinder er att öfvergifva
hafvet och för alltid afsäga er namnet engelsman.»
»Det sista har skett redan för länge sedan»,
svarade Heidegger, »ty jag är af den åsigten, att
England med orätt herskar öfver mitt fädernesland; jag
är en fri amerikan och hoppas på den dag, då alla
i Amerika skola tänka och tala på samma sätt som
jag. Hvad mera skäl har ni att anföra, för att jag
med ens skulle ändra lefnadsbana?»
»Se här en beskrifning öfver ’Delfins’
stridskrafter, den måste öfvertyga er, att allt motstånd är
gagnlöst», svarade Wilder, i det han lemnade
fribytaren ett papper.
»Unge man», började Heidegger rörd, »huru
gerna skulle jag icke antaga era vilkor, om jag kunde,
utan att skada min ära och af mina underordnade
bli söndersliten i ursinning vrede. Ja, jag är trött
på en fribytares lif. Men i åsyn af denne örlogsman
kan jag icke draga mig tillbaka. Jag vill segra,
men helst dö i striden!»
Med detta budskap återvände Wilder till
örlogsmannen. Knappt var han om bord, förr än på »Pi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>