Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Resan fortsattes följande morgon, och efter
två dagars färd ankom jag till Utsjoki, efter
att under vägen i Utsjoki elf, hvars strida
forssar äfven stundom om vintern äro isfria,
hafva förlorat mitt sockerförråd för året. Jag
beträdde min nya boning, som, utom köket,
bestod af trenne, ej otrefliga rum, men alla
utan ugnar och endast försedde med de hos
Lapparne brukliga öppna gråstenshällar.
Byggningen var uppförd af spädt furutimmer, och
väggarne så dåligt försedde, att ett vid
springorne stäldt ljus genast släcktes af luftdraget.
Genom de söndriga fönstren, väggspringorne
och skorstenen hade snö till den mängd
inträngt i rummen, att eld icke förr än efter
flere timmars arbete kunde på hällen uppgöras.
Småningom förbreddes genom eldslågan en
ringa grad af värme, och jag lade mig, jemte mitt
resesällskap, att sofva. Om natten väckt af
en isande köld uppsteg jag för att släcka min
törst, men förgäfves fattade jag vattenkärilet:
der fanns numera intet annat än is. —
Några större reparationer af byggnaden kunde,
före sommaren, ej företagas, och obehaget af
vistandet i ett så illa försedt hus öktes ännu
mera derigenom att eldbrasorne blefvo ganska
dyra, emedan tallen upphör att växa söder om
Utsjoki kyrka, och här ej finnes annan skog än
emå björkbuskar. Då jemväl ingen mensklig
varelse, utom mig och mitt resesällskap, ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
